Vi tar en tur norrut imorgon för att titta på ett litet hus utanför Ystad. Trillabakka Gård är ju såld och från mars/april månad är vi hemlösa. Det går ju inte för sig faktiskt. 
 
Bostadsmarknaden går igång nu igen efter semestermånaderna och brukar hålla igång september/oktober månad - sen tar det slut och först vid påsk brukar marknaden vakna igen. Detta oroar oss och nu finns det ett (kanske två) hus som kan vara spännande och vi måste köra upp för att vara med i budgivningen. 
 
Vi består av Ida Fia och jag - i skrivandets stund vet vi inte vem som köper - eller om vi rentav köper en bas tillsammans. Det vore praktiskt och oförskämt billigt kom vi på. Vars tretusen i månaden med drift. Då kan jag åka tillbaka till Italien när vi har landat - och Ida Fia kan ta hand om (framförallt) gamle Isak som ju visade sig ha det svårt här i Italien i värmen. Han är duktig - men döv och blind på ett öga - man får liksom nursa honom hela dagarna. Svårt att ta med honom i värmen på utflykter och omöjligt att lämna honom hemma. Det har uppriktigt sagt varit svårare än vad vi väntat oss. 
 
 
 
Till detta kommer vår kära mormor Hjördis - och i teorin borde det ha gått - att smyga iväg i sju månader - men vi själva har inte riktigt svarat på detta. Vi är ledsna för att höra de tråkiga nyheterna som emellanåt når oss och att vi inte finns där för att hjälpa till. Det känns inte rätt. Med en bas i Skåne kan vi turas om att resa och turas om att nursa Isak och mormor Hjördis - så länge som det behövs. 
 
Det är ju inte heller meningen att vi skall bo tillsammans - så detta är första steget mot en separation. Den får ta lite tid och vi tänker ju hela tiden praktiskt. Överlag borde man kunna tänka sig generationsboende i stället för att så många sitter ensamma i sina bostäder. Man kan faktiskt ha ganska kul - och man måste förstås vårda integritet och privacy. 
 
När jag nu ser äldrevården på så här närma håll - vill jag slå ett slag för generationsboendet. Då kunde de äldre bo kvar hemma längre - med stöd och trygghet i anhörig som finns i närheten. Man skall inte lägga tunga vårdbehov eller sjukvård på de anhöriga - utan där får man stöd av experter och hemvård. Ett slags "kollektiv" där man kan dela kök och samvarorum om det fungerar och är bra. I Danmark har jag läst att man har något liknande. Dream on. 
 
Nu skall ju inte Ida Fia ta hand om sin gamla mor, som gissningsvis får samma demenssjukdom som mormor Hjördis - så menar jag inte. Jag vill på egen hand ge mig iväg på nya resor och äventyr. Jo ensam går bra, jag är ganska överexponerad och skulle vilja stänga om mig lite. Jag trivs med mig själv och känner mig trygg och glad. 
 
Idag fick vi en mysig pratstund med Silvia och Henrik, som äger La Ca Solare där vi bor. Ett ungt par med tre små barn och fina drömmar som de förverkligar här i Toscana. Vi pratade om livet och det viktiga. Att det inte gör något med sprickorna i fasaden och väggarna, de spelar ingen roll. Deras fina gård är flera hundra år och står stabilt. Likaså tänker vi för Trillabakka Gård som ju är byggt i slutet av 1700-talet. Där finns också sprickor - men det är ju levande material och en rörelse dör ingen av. Om huset har stått i flera hundra år - då lär det stå lika länge till. 
 
La Ca Solare är en vacker gård - som förstås behöver sin uppmärksamhet. Jag hoppas att vi kan komma tillbaka ganska snart igen. Nu behöver vi fixa lite norrut - skapa en bas som ger oss praktiska förutsättningar för fortsatta äventyr av olika slag. 
 
Jag är glad för att några av min kamrater reagerat och saknat mitt skrivande - det var en vecka sedan sist tror jag. Jag lovar att skärpa mig. Kram på er alla, ni som också kämpar för ett bra och innehållsrikt liv. 
 
 
 
 
 
 
 
 

2 kommentarer

Karin Göransson

23 Aug 2019 10:13

Så bra du skriver Helene! Jag läser allt! Generationsboende är en sak som borde dryftas mycket mer. Jag vet av erfarenhet hur tryggt, lärorikt och mysigt det kunde vara när mormor bodde hos oss. Sen gick det inte längre (hon var ju envis förstås) och hon skrev in sig på hemmet...Den tiden vill jag inte tänka på....Kör försiktigt!

Rebecca Olsson

31 Aug 2019 08:41

God morgon. Vad fint du skriver. Tack för att du vill delge oss era tankar och funderingar kring det som händer. Tänk vilka vändningar livet kan ta. Det är ganska spännande ändå att man ibland helt enkelt får lita på att dem blir det bästa. Vh Becca

Kommentera

Publiceras ej