Ett gott nytt år skall vi alla ha framför oss

Året som jag lämnar bakom mig - det var året då inget gick som det egentligen var tänkt. 
Men andra viktiga saker tog sin plats och har fört oss närmare målet att bli fria och bo var vi vill. 
Ida Fia på sitt håll och jag på mitt håll, så småningom. 
 
Vi har gjort en halvhalt i livet - främst för att vänta in livet, eller snarare döden. Isak har precis fyllt 105 år och mormor Hjördis blir 86 år till sommaren. De båda är skruttiga och behöver särskild omsorg. 
 
Nu har jag bestämt mig för att ej längre planera, jag tar en dag eller möjligen någon vecka i taget. 
Min goda vän Marit har gett mig detta goda råd och nu skall jag verkligen skärpa mig. 
 
Jo, vi kom till Toscana, vi kom också till Knäbäckshusen och Gotland för en period. För att så till sist landa på Skårebacken, som får bli vår plats i Sverige för ett tag. Vi köpte huset tillsammans, halva var, och boendekostnaden är oförskämt låg. Huset är charmigt och jag trivs bra, väldigt annorlunda från Trillabakka Gård som har något helt annat. Men det skiljer ju ett par hundra år (1750 till 1939). 
 
Vis av Marits goda råd tar jag i januari ett flyg till Rom, enkel resa för drygt 300 kr, stannar omkring två veckor. Om jag har lust (?), då stannar jag längre. Det finns ett tåg från Rom till Marseille, för 400 kr, som tar mig vidare till Frankrike som lockar min nyfikenhet. Gärna trakterna kring Montpellier. Jag är nyfiken på att hitta en plats att pensionera mig, gärna med ett gott klimat. Lite har jag stirrat mig blind på Toscana - men nu har jag andra möjligheter. Språket är viktigt för mig, ni som känner mig vet att jag är oerhört kommunikativ och babblar på. Franska språket har jag tidigare levt med, under våra år i Bryssel och alla otaliga semestrar familjen hade i Frankrike. Därför gör jag nu en sondering på egen hand under januari och februari, innan jag börjar arbeta 1 mars. 
 
Jag behöver vara ensam, jag är vilsen och behöver hitta tillbaka till den starka, glada och självständiga personen. Åren som har gått har kantrat min självkänsla och jag är tilltufsad. 
Men jag kommer tillbaka, ge mig bara lite tid och tid att förstå. 
 
Kan det vara så enkelt att jag börjar bli gammal (?) det är ju inte obegränsat med dagar kvar i livet. Jag får se upp - så att jag inte går och blir deprimerad och tung i sinnet. 
 
Jag hoppas att min resa som ligger framför mig ger mig svar på mina frågor. 
 
Ett gott nytt år skall vi alla ha framför oss.