Julen närmar sig med stora steg och på min önskelista står boken Ärliga material, av Ernst Kirchsteiger. Jag gillar verkligen Ernst, hans böcker och TV-program. Jag köper hela konceptet. Det var Ernst i Toscana som inspirerade till flytten i somras. Han är trygg i sig själv, han gillar vad han gör, han är stolt och vågar sticka ut. Många tycker att han är fjantig - - jag kan ana att de egentligen är lite avundsjuka på någon som vågar vara sig själv, och vågar vara det fullt ut. Han har också ett gott hjärta, tror jag. 
 
"Det händer något med oss människor när vi får umgås med ett slitet gammalt trägolv, en välanvänd mjölkpall eller en solbelyst träfasad som doftar kåda". Så rätt. 
 
 
Min egen resa med fokus på ärliga material började redan i min ungdom, jag var 20 år och vi köpte vårt första hus i Holmby Kyrkby, en gammal fin byggnad som enligt uppgift varit byns skola på den tiden då kyrkan drev skolan.  

Min livskamrat Anders var student på Arkitektskolan i Lund och han var särskilt intresserade av äldre byggnader och renovering.  Nu senast (1994-2008) renoverade vi tillsammans Ola Hans Gård strax utanför Lund. Se gärna artikeln om Ola Hans Gård, där kan man läsa om vårt sätt att tänka vid renoveringen, en gård vi köpte bara ett år efter att vi flyttat hem från Belgien 1993. En tuff utmaning där vi bodde drygt ett år i husvagnar med tre små barn (!), för att sedan i etapper renovera vidare.

Vi fick kulturbidrag och gården omnämndes av riksantikvarie Karin Bunte; Ola Hans Gård har ett stort kulturhistoriskt värde av riksintresse, då blir man glad när många i vår omgivning var ytterst skeptiska till vår uppgift och vår vision. Med sin småländska envishet och flit tog Anders oss i hamn – gården blev vår stolthet. 

Jag höll nästan på att glömma renoveringen av vårt sommarhus i Östra Hoby. All den erfarenhet jag gjort tillsammans med Anders, som var arkitekt, kunde jag ta med mig in i arbetet på den egna gården, Trillabakka Gård. Med varsam hand och filttofflor fortsatte jag det arbetet som påbörjats. Jag lyssnade in byggnader och trädgård och tog det lugnt för att inte förhasta mig. 

Artikel Fransk idyll på Skåneslätten av Britt-Inger Nord 1998, i tidningen Må Bra. 

Under alla dessa år av arbete med att ta hand om hus har vi fått råd och handlat av Ottossons i Genarp. Vi har försökt så långt som möjligt att använda linoljefärg, kalk och andra metoder enligt äldre modell. På Ola Hans Gård satte vi vår egen kalkdeg och målade stallbyggnaderna från grunden med kalk - ett tidsödande och tålamodskrävande arbete. 

När jag arbetade på min egen gård Trillabakka fortsatte jag att arbeta med linoljefärgen från Ottosson, väggfärgen Auro har jag också använt under alla år, en ekologisk tak- och väggfärg. 

Nu bor vi i ett nyare hus, byggt 1939 och tyvärr så har man här målat med Coloramas färger. Så synd. Jag känner mig otrogen när jag kör ner till Ystad för att köpa färg. Men här bor jag nog inte så länge - så jag får stå ut helt enkelt. Men uppriktigt sagt - så är det inte lika kul som på Trillabakka, där arbetet kändes på riktigt. 

Så kan det gå - allt är inte på riktigt så att säga.

Ärliga material skall det vara - gärna ärliga människor också. 

Jag har önskat mig boken i julklapp av barnen, kanske också Ottossons bok om Linoljefärg, kärlek och Genarp. 

 

 

 

 

 

 

1 kommentarer

Catja

21 Dec 2019 19:02

Vad fantastiskt fint Trillabakka verkar vara, låter som det vi letat efter det senaste året. Hoppas vi snart hittar något lika fint, byggt av ärliga material och målat med linoljefärg.
God Jul!

Kommentera

Publiceras ej