Äntligen är julen över, jag måste vara uppriktig, verkligen skönt att lämna den bakom sig, än en gång. 
 
Häruppe på min våning härskar just nu roliga timmen och jag ser ljusare tider. 
 
Som jag hoppats, fick jag boken Ärliga material i julklapp - och den är så fin. 
 
Bilderna är fantastiska, boken är otroligt fin i sin layout och tryckt i ett gott tjockt matt papper, helt i min smak. Jag älskar materialen och bilderna. Till detta texter som är personliga. Det har ju blåst mycket kring Ernst och med hans framgång behöver han inte längre bry sig - vilken härlig känsla! 
 
 
 
 
I en text nämner han ett par tröjor i ull som han och hans fru ser som "mentala flytvästar" och jag förstår precis vad han menar. När jag var ung hade jag ett par blommiga mammabyxor när jag väntade sonen Axel. Jag älskade dessa och min omgivning fick dras med dessa i många år. När jag och Anders åkte svart puckelpist i franska alperna - jo visst - jag åkte i min blommiga mammabyxor. Anders behövde inte vara orolig, han hittade mig lätt i backarna. Från en film från Frankrike, när vi bodde i ett torn tillsammans med Anders föräldrar och bror, plockade jag två bilder för att visa mina favoriter. Ber om ursäkt för den dåliga kvalitén. Dessa blommiga byxor kunde ge mig styrka och mod i svåra tider. De var så härliga! De gav mig mental styrka, jag kunde inte annat än att vara glad och lycklig. Likaså kan idag lite rouge på kinderna och sot på ögonen ge mig samma styrka. Man går in i en roll och är inte lika utlämnad (naken). Jag hoppas att andra kvinnor eller män också för den delen känner igen sig. Livet är inte alltid lätt att leva och man får ta till lite fusk. 
 
  
Nu har jag fått så mycket inspiration för egna upptäckter.
 
Under julhelgen såg jag det fina programmet med Lars Lerin och hans lärjungar, de firade jul tillsammans. Vilken fantastisk konstnär han är och jag har nu laddat upp för att prova på att måla akvarell. Jag har aldrig vågat mig närma dessa material, som ju kräver extra uppmärksamhet och tålamod. Jag är ofta väldigt snabb i det mesta jag företar mig och det skall bli en utmaning att hålla igen. 
 
 
 
Här på min våning har jag en så god energi och en härlig arbetsmiljö, avgörande för mig. Jag kan vara så avundsjuk på de människor som inte behöver den goda miljön, som klara sig den förutan. 
 
Att man kan slå sig ner varsomhelst och arbeta. 
 
 
Som sällskap har jag Anna Johanna, tygdockan som jag adopterat av Anders fina moster Signe från Lund. När barnen var små fick de leka med Anna Johanna när det var hos Signe. Signe var en fantastisk kvinna och hennes man Kurt en underbar man. De arbetade med tung vård på Sankt Lars sjukhus i Lund och när de pensionerade sig hjälpte de till att ta hand om våra barn i väntan på dagis. Fantastiska människor, goda förebilder. Anna Johanna tar jag hand om, hennes bomullskläder är nytvättade och strukna. Hon gör mig sällskap här på den kreativa våningen. 
 
 
 
En glad buddha som jag fått i present gör mig också sällskap. Silverspoon, en silversked jag fått av bästa kollegan Eta från Teaterhögskolan, vårdar jag ömt. Den reser alltid med mig. När jag nu kör söderut i januari tar jag den med mig i packningen. I den lilla runda asken ligger mina vigselringar, de första och de enda i detta liv. En elefant som representerar lycka får vara med i detta fina sällskap av viktiga ting. 
 
 
 
Gud vad jag tjatar, det tar aldrig slut. Det finns så mycket jag vill berätta, för mig själv och för er alla. 
Jag återkommer i veckan och berättar om resan jag planerar, den skall gå till Waterloo, Paris och Montpellier tänker jag. Allt gott till er alla denna fredag. 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej