Äntligen, nu händer det saker på Skårebacken. Nymålade väggar i en ljus nyans av varm grå. Väggskåp i köket ska ner, det får bli början. Ovanvåningen (min) ska målas i vitt (förstås). Likaså den gemensamma lilla ateljén på ovanvåningen. Vi får varsin privat sfär, jag närmast himlen och Ida Fia närmast magnolian. Vi delar på kök, vardagsrum, matplats och badrum. Ett slags minikollektiv. Ger oss oförskämt låg boendekostnad och en frihet vi tidigare inte skådat. Det är vi glada för.
 
Jag tänker att fler skulle göra som vi. Många sitter ensamma i sina stora hus, med höga kostnader. Istället kan man ordna ett slags kollektiv, med kamrat eller familj, och få ett jättefint boende till rimlig kostnad. Man kan hjälpas åt att vara barnvakt, hundvakt, det kan räcka med en bil, om man som vi har buss i byn. 
 
För visst kan man vara vänlig och resonabel, och få ett kollektiv att fungera? Det tror jag. 
  
Mitt skåp har levererats och skapade den spänning och dynamik jag tidigare saknade i rummet. Bra drag. Nu får det sällskap av alla flyttkartonger vi har satt in i rummet. Puh. 
 
 
 
 
 
Vi har nu lämnat gården och får strax börja med att iordningställa här på Skårebacken. Det är svårt att föreställa sig hur mycket jobb som finns när man skall flytta från en gård. Foderkammare, sadelkammare, verkstad, stall, hönsahus, trädgård, trädgårdskompost, ridbana - ja allt skall städas och klippas, harvas och snyggas till. Trädgården var eftersatt och blev en stor utmaning att återställa - men nu är det fint. Vi tackar goda grannar Fred, Christina, Ebbe, Malte och Johanna med Sam - för att de avlastade oss så utmärkt. Goda kamrater från Holmby; Ulla, Amanda, Ivan och lille Leo hjälpte också till. Tack - utan er alla hade detta inte gått. 
 
Ulf och lilla Ester som tar över på Trillabakka Gård visar god empati och tar hand om våra två kattflickor Paddy och Den Lilla. De två är kastrerade och är 11 respektive 12 år gamla - så det vore förfärligt att behöva flytta dem från gården som de är uppvuxna på. 
 
 
Ester har också fått mitt piano - det fina och vackra - det står kvar på mitt gamla rum. 
 
 
 
Min last har lättat, då jag i går blev jag av med en tand, den fick dras ut helt enkelt. Skadad och med delad rot fanns det inte mer att göra. Nu måste jag ta det lugnt och sitter i soffan med tre hundar spridda omkring. De älskar detta kan jag säga. Stämningen i byn är lugn och skön och man trivs redan. Ystad är en bra stad med allt vad man kan önska sig. Vi har bara 15 minuter till havet! 
 
Jag ser ut som ett tandtroll - med en stor glugg - himmel, hur skall detta gå? Jag som för det mesta är glad och skrattar. Det tar tre månader innan vi kan gå vidare med att rätta till gluggen. 
 
Allt gott till er alla! Hälsning Helene 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej