Äntligen börjar vi få lite ordning efter flytten. Knappt har vi hämtat oss från de intensiva veckorna på Trillabakka. Det skulle städas och trädgården behövde sin uppmärksamhet, men tack vare goda grannar och kamrater lyckades vi bli klara i tid för att överlämna gården till sin nya ägare. 
 
Här på Skårebacken har vi börjat med köket, att ta bort väggskåpen och sätta in en ny fläkt. Ny spis är också på ingång. Enkla ingrepp som ger ett stort utslag - köket känns nu luftigt och lite nytt. 
 
Alla rum har målats om och vi sätter våra avtryck i huset. Man vill ju göra det till sitt. 
 
Jag arbetar nu på min ovanvåning och det tar form. Jag är lite stolt eftersom vi har haft fokus på att återbruka. Vi har köpt begagnade soffor via Blocket och sedan använt oss av de saker vi haft med oss från gården. I mitt sovrum har jag nu de fina trädgårdsfåtöljerna som tidigare stått i svärföräldrarnas sommarhus i Steninge. Jag minns stolarna så väl i deras sommarhus. Sika Design gör fortfarande fina trädgårdsmöbler. Kanske märkligt att ha dem i sovrummet (?) - men rummet är stort och jag är verkligen glad för dem.
   
Till sommaren vill jag öppna upp i nock på ovanvåningen, nu är det en slags "pappkänsla" med alla pappväggar, som jag ju inte är van vid. Bjälkarna är fina och jag vill byta fönster också, passar på att backa bandet lite. De fönster som sitter här är väldigt tråkiga. Jag har god tid på mig att köpa in gamla fönster, som är bättre för ett hus från 30-talet. På Blocket hittar man det mesta. Vår ytterdörr och trappan vid entrén måste vi också ta en titt på. Inte så kul. 
 
 
Ett gammalt tyg från mitt producentrum på Teaterhögskolan har jag hängt upp i ateljén. Återbruk. 
Det är bra att spara sina favoriter, plötsligt vill man använda dem igen. 
 
 
 
 
 
Det är gott att ha annat att tänka på, men jag kan som vanligt inte hantera min mors livssituation. När vi var hos henne för några dagar sedan mådde hon dåligt. Svullna ben, hon har gått upp mycket i vikt, kan inte gå så bra längre, ångest och trötthet. Det är svårt att slå ifrån sig, jag tänker ofta på henne. Jag önskar att jag kunde få ge henne en insomningstablett, en stark sådan, hålla henne i handen och sitta vid hennes sida när hon somnar in. Just nu pågår en debatt och det finns förslag att kanske tillåta aktiv dödshjälp. Bra tycker jag, förstås komplicerat - men för vår mor skulle jag önska att hon fick somna in. Hennes sjukdom äter upp henne och vi anhöriga bär sorgen. Men vi håller masken och pyntar med blommor och adventsljusstakar på hennes rum. Vad annat kan vi göra? 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej