Jag vill berätta om den viktiga dagen 29 november 1989 då jag gifte mig med Anders i Paris, på Svenska Ambassaden. Vi smet iväg och körde med vår Citroen till Paris för att på tu man hand dela denna viktiga dag. Det kändes bäst så eftersom vi träffades redan i november 1979 och hade varit ett par i hela tio år. Vi var överens om att inte har ett stort kyrkbröllop,  vi var inte aktiva inom kyrkan och valde att istället gifta oss borgerligt. Att vi valde Paris var inte oväntat, vi tillbringade många somrar i Frankrike och det blev självklart för oss. 
 
 
Mina ringar har jag kvar, de förvaras i en fin liten ask, här på Skårebacken. 
 
Vi valde smala enkla ringar och jag bar en enkel tvådelad klänning, svart med vita små prickar och Anders en fin grå kostym. Brudbuketten köpte vi på väg till vigseln, uppriktigt sagt så höll vi på att glömma, men räddningen hittade vi i en liten blomsterbutik vid hotellet där vi bodde. Buketten bestod av röda rosor och vit brudslöja. 
 
Även om vi hade varit ett par i tio år var det spännande och vi skrattade och busade mycket. Ingen mer än Axel, mormor och morfar (tror jag) visste vad vi gjorde i Paris, det var hemligt. 
 
Eftermiddagen kom och vi tog en taxi till Svenska Ambassaden, bilresan gick vilt till, men chaufförerna i Paris kan sin sak. Vigselakten var enkel och med ett vittne från ambassadens personal. Det var en fin eftermiddag och vi var båda väldigt glada och lyckliga. Jag lockade Anders med på Opera Ballet Paris, kan ni tänka er och innan dess åt vi en god middag på finaste restaurang. Som gammal prima ballerina älskar jag balett och Anders följde med till operan. 
 
 
Vi bodde på ett enkelt hotell mitt i Paris och på kvällen hörde vi av oss till Anders föräldrar med den goda nyheten. Vi var då föräldrar till Axel och en ny liten familjemedlem var på väg med planerad födsel i maj månad 1990. Vi ville gifta oss för att visa att vi hörde samman, vi blev en familj. 
 
På väg hem från Paris passade Anders på att köra inom Bryssel, för att söka jobb.  Vi kombinerade således vår romantiska resa till Paris med en intervju i Bryssel på väg hem. Typiskt oss. Anders fick jobbet och under ett års tid arbetade han halvtid i Bryssel och halvtid hemma, på White Arkitekter. Efter en tid flyttade jag och barnen med för att bo ett par år utanför Bryssel, i Waterloo. När vi flyttade hem sommaren 1993 hade vi med oss en lillasyster till Axel och Ida Fia, hon var bara en dryg vecka gammal när vi körde hem till Sverige. 
 
Det var första och enda gången jag gifte mig och jag önskar mer än något annat att vi kunde ha åldrats tillsammans. Jag är tacksam för allt vi var med om tillsammans och idag är det exakt 30 år sedan vi gifte oss i Paris.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej