God kollega från Arkitektskolan vid Lunds universitet, arkitekt Monika Jonson, har medverkat i ett program av UR/Radio, med titeln Le Corbusier - Bo bra och bli lycklig. Programmet är producerat av Elin Iskra, som jag tidigare haft som kollega på Teaterhögskolan i Malmö. 
 
Frågan intresserar mig. 
 
UR (Utbildningsradion) har massor av intressanta program visar det sig - - särskilt nu i serien "Tänka mot strömmen" av Bildningsbyrån. Lyx att man kan lyssna när man själv vill. Det förvånar mig inte att Elin Iskra har ett finger med i spelet. 
 
Förstås så vill alla bo bra och bli lyckliga - - men för dagen känns frågan få förunnade. Jag tänker på hemlösa och alla de som inte har en egen bostad. Eller de som har en bostad som känns otrygg och osäker. Vår egna städer har förändrats. Eller ännu värre, alla dessa människor som är i krig eller på flykt. I skrivandets stund är jag i Simrishamn och tvättar vår sista tvätt. Vi flyttar till vårt hus på tisdag. Vi är lyckligt lottade, vi har jobb, kanske hälsan och strax ett hus i en liten kyrkby. Jag kan inte släppa tanken på att vi är bortskämda när vi kan uppehålla oss långa stunder med att diskutera vilken färg vi skall ha på väggarna. Det finns ju många som inte har en vägg att måla.  
 
Nu släpper jag detta djupa resonemang och surfar på ytan igen. 
 
För egen del handlar mitt byte av bostad om att växla ner i livet som nu går mot arbetsfria dagar och förstås mindre pengar att röra sig med. Det tar också mycket tid och kraft att sköta en gård. Trillabakka Gård har i nästan 12 år varit en oerhört viktig plats för mig. Jag blev självständig (igen) och stod på egna ben med eget ansvar. Allt gick inte som planerat - men jag gjorde alltid mitt bästa. 
 
 
 
 
 
Energin och platsen har gett mig utrymme att växa som person och hitta mig själv. Denna resan får jag nu fortsätta på andra platser. Jag har också fått bästa köparen och kan med största förtroende lämna över den gamla fina gården. De kommer att ta över och fortsätta det påbörjade arbetet med renovering och utveckling av gården - det skall bli spännande att följa.  
 
Skårebacken känns som ett steg ut i frihet, där vi för ett tag samsas och har en bas i Sverige. Mormor Hjördis blir tröttare och stunderna när vi hälsar på blir kortare och kortare för att hon inte orkar. En timme blir för mycket och vi tar tillvara varenda liten stund som vi kan ha tillsammans. Namn och personer har hon svårt att minnas nu, med undantag för det lilla gäng som besöker henne varje vecka. Tack och lov för att vi reste hem. Bilden nedan är från hennes 80-års kalas då hon fick sin sista cykel. Hjördis cyklade alltid och var sportig och rörlig, hon älskar fortfarande att dansa. Den goda fysiken har nog hjälpt henne här de sista åren i sjukdomen - annars tror vi att förloppet gått i snabbare takt. Bilden visar hennes vitalitet och glädje som 80-åring (!) en bra förebild vill jag säga. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej