Kära vänner, jo för en dryg vecka sedan tog vi oss de 200 milen från trakterna kring Pisa till Skåne och mer specifikt Knäbäckshusen där vi nu hyr ett litet hus.
 
 
Det blev ju lite bråttom eftersom mormor Hjördis försämrades och vi fick lämna Toscana sex månader tidigare än planerat. Förvånad? Ja faktiskt hade vi hoppats på att kunna stanna som planerat. 
 
Men resan hem - ni kan inte ana, den blev förfärlig och jag fick stor nytta av den kraft och envishet jag har begåvats med. Jag har troligen en superkraft - som många andra positiva, överenergiska, kreativa och exalterade människor har  - det finns visst en diagnos för detta tillstånd. Många av oss är entreprenörer, kreatörer, producenter och annat som kräver just den där styrkan. 
 
Hur kan jag annars hålla energin i alla lägen? Vara galet positiv? Lita på alla andra när man inte borde? Prata oavbrutet när jag är engagerad och liksom köra över mina medmänniskor med min entusiasm. 
 
Egenskapen hade jag nu nytta av vid hemfärden eftersom Ida Fia blev matförgiftad och var jättedålig hela vägen till Skåne. Hon satt i passagerarsätet med en hundbajspåse (att kräka i) och en handduk för att täcka upp. Det var inget trevligt resesällskap så att säga. Meningen var ju dessutom att vi skulle dela på körningen som var 200 mil på två dagar. Nu fick jag ta hela körningen ensam och med ett sällskap som var helt borta. 
 
Tre hundar, Isak, Siri och Signe var ju också med förstås - de var så duktiga på hela resan. 
 
Det kan ju låta så flott och tjusigt att resa till Toscana men det är inte hela sanningen. Särskilt när man har tre hundar med sig. Det skall ätas, drickas, kissas och bajsas. Man kan bara köra några timmar åt gången och sedan är det dags för kissepaus, ungefär som när man reste med sina små barn. Till detta gamle Isak Trassel, 100 år snart, blind på ett öga och döv på båda öronen, men glimten i ögat och glädjen - det är det inget fel på. Han har tillsammans med sina två kamrater Siri och Signe upplevt mycket; förberedelser med vaccinationer och avmaskning, eget hundpass, resa genom Danmark, Tyskland, Österrike och sist då Italien. De har bott på hotell, gått i koppel (!) och blivit urbana så att säga. Små stadshundar. Från ett liv på lugna Trillabakka Gård, med bara ett par besök per år. 
 
På hemresan var vi dessutom ute under värsta semestertid - i augusti månad - när tyskar, fransmän och italienare har semester. Det var köer och människor precis överallt. Hemska tanke. 
 
Nu är vi hemma och bor i ett litet hus bara 400 meter från havet, i Knäbäckshusen. Vi hade verkligen tur med detta, värdparet är fantastiska och huset är rustat på alla sätt och vis. 
 
Vi trivs bra här - men förstås så är 25 kvm liten yta för två vuxna och tre hundar. Ida Fia har börjat sitt arbete och jag uppehåller mig på Simrishamns bibliotek för att läsa och skriva. Allt går bra. 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej