Jag längtar mer än någonsin till Skårebacken - det är ju så närma till havet! Om jag "lät" låg i mitt förra inlägg om Trillabakka Gård - då var det inte meningen. Det handlade mer om att jag faktiskt inte sett framför mig alla de nya möjligheter och den frihet jag får med bara ett litet hus i en liten by, strax utanför Ystad. Röjsågen och den lilla "traktorn" kan jag lämna efter mig, alla staket som skall lagas, hö som skall köpas in, spån till boxarna, gödselhanteringen och vägföreningen - allt detta lämnar jag bakom mig. Ändå finns det en fin gammal trädgård med magnolia, valnötsträd och äppleträd och nytt för mig - en blandhäck, som jag skall lära mig att ta hand om. Häck kan jag inte alls, den skötte Anders på Ola Hans, den var imponerande lång och famnade hela allmogeträdgården. 
 
 
 
 
Ystad - redan när jag kommer vid backarna från Tomelilla så känner jag havet - himlen är också annorlunda. Landskapet förändras med böljande fält som påminner oss om att det en gång var havsbotten. Inte det platta landskapet - utan det som det svänger om - precis som trakterna kring Öved. Skillnaden är att här, vid Ystad, ger havet sig tillkänna - med vind och härligt frisk luft. 
 
 
 
 
Så var inte oroliga goa kamrater, jag längtar till havet och Skårebacken. 
 
Våra tre barn vet att jag har som önskemål att min aska skall spridas i vattnet vid Ales Stenar. Ut över havet och jag skall trivas så bra. 
 
 
 
 
När vi nu sista veckorna bor i Knäbäckshusen skall man inte klaga - det är så vackert där. Gör en utflykt dit, tycker jag, om du inte varit där tidigare.
 
 
 
På fredag gör vi en resa till Gotland på tio dagar eftersom det lilla huset i Knäbäck är bokat sedan tidigare och vi måste flytta ut. När vi återkommer är det bara två veckor kvar tills vi flyttar in på Skårebacken. Tiden går faktiskt undan. Från ett bibliotek i kära Simrishamn. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej