Mitt lediga halvår var planerat för ett boende i Toscana. Allt var ordnat; kontrakt för ett boende strax utanför Pisa, en skrivarkurs med Jan Sigurd och kurs i italienska. Nu sitter jag här på 25 kvm i Knäbäckshusen och försöker hitta en mening. Det gör jag snabbt. Vår mor försämras och tiden med henne kan jag aldrig få tillbaka. Däremot kan jag återkomma till Toscana när det är en mer lämplig tid. 
 
Här är fint vid havet och kvällspromenaden gick vi på stranden, vi har bara 400 meter till havet från lilla huset. Mitt hälsoprojekt har börjat idag - jag har rustat mig med bra skor för att fortsätta hurtiga promenader nu när det blir höst. Friskis och Svettis finns i Simrishamn och Ystad så det fungerar bra. 
 
 
 
Fler borde satsa på ett ledigt halvår eller längre. vi arbetar och stressar för mycket. Växlar ner, sälj den förfärliga villan och ta ledigt. Jag har arbetat heltid sedan 1978 och fick bara ledigt för att föda tre barn. Sen var det att arbeta igen.
 
Undantaget blev våra år i Bryssel (Waterloo) då jag fick ett arbete men inget arbetstillstånd. På kvällarna gick jag kurser för keramikern Carol Youngner och jag arbetade ideellt för teatergruppen Brussels Shakespeare Society, På dagarna gick Axel i skolan och lilla Ida Fia, drygt ett år var hemma och jag läste franska på "Fria universitetet" några dagar i veckan. Vi fick klara oss på en inkomst och vi sparade in där vi kunde, vi var överens om att det var ett viktigt projekt för hela familjen. Det var speciellt att packa den lilla blå CV2an och köra söderut. En lastbil tog flyttlasset och vi tog barnen Axel och Ida Fia. När vi körde i Tyskland blev vi ivrigt påhejade av andra bilister - denna lilla turkosblåa franska bil med kanske 38 hästar (?) var inte så lämpad för långdistanser - men ack vad Anders han njöt, han älskade den bilen. När vi hade vårt första skollov - kanske i december - körde vi hem den till vårt hus i Holmby, parkerade den i garaget, kopplade av batteriet. Den fick stanna kvar i Sverige. Vi köpte en likadan, men vit, Citroen CV2 Special, i Bryssel och Anders pendlade varje dag från Waterloo till centrala Bryssel. Helt galet. 
 
Vi var resenärer i livet och det är jag fortfarande. Jag vill spänna bågen och utmana. Också jag har demoner och kan bli rädd och orolig - men det är viktigt att möta dem och vinna - för varje framgång växer du som människa och individ. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej