Idag kom boken med posten, boken som jag väntat på; Berättelsen om mitt liv i rörelse, av Barbara Wilczek Ekholm. 
 
 
 
 
Barbara var min kollega i många år på Teaterhögskolan i Malmö och under en period också institutionens prefekt och chef. Det skall bli så roligt att få läsa om hennes tid som rörelsepedagog på Teaterhögskolan i Malmö. Det är nu sju år (?) sedan jag slutade på Teaterhögskolan, det var tvunget, eftersom det var dags. Mitt nya arbete på Arkitektskolan i Lund har gett mig nya utmaningar och innehållsrika dagar. Där har jag också fått växa och ta mig an nya områden som jag aldrig tidigare arbetat med, vilken tur jag har haft med mina arbetsplatser, helt sjukt. 
 
Jag minns att Barbara och jag köade i London, för att se klassisk balett. Någon sa att "det kan ni glömma, ni får aldrig biljetter" - men det fick vi. Vi turades om att stå i kö för att inte missa chansen.  Vi såg också en belgisk dansgrupp (modern dans) och deras föreställning "Dance as food". Ett kylskåp stod på scenen och ut ur kylskåpet klev en dansare. Barbara; du får rätta mig om jag är ute och cyklar. Det är ju massor av år sedan. När dansföreställningen var slut blev vi inbjudna till en seans med en häxdoktor, det var ganska obehagligt vill jag minnas. Barbara är dansare och jag var det en stund i det unga livet, svårt att tro idag med högt BMI, pösmage och dålig hållning. Men det kan vi ändra på. 
 
Studieresan till London gjorde vi med en klass skådespelarstudenter och dagarna var intensiva med bl. a ett heldags arbete på teaterskola i Oxford. Ett studiebesök på Royal Shakespeare Company och till detta ett par teaterföreställningar som vi fick in i schemat. Jag är lite osäker på vem som ingick i gruppen förutom Barbara och studenterna (?). Kanske Teta och Ragni Grönblom? Klassen var den klass där Morgan Alling och Lars Beischer gick (Tippen). 
 
 
 
Bilderna är lånade ur Teaterhögskolans Jubileumsbok 40 år ISBN 91-974973-3-9 2004
 
Teaterhögskolan i Malmö, förr kallad Scenskolan i Malmö, är och har varit en viktig plats för många. En plats som också var viktig för mig - jag fostrades där - så känns det idag. 
 
 
 
 
Ni som följer mig (?) minns kanske att jag fick min första panikångestattack på Teaterhögskolan. 
Det var "mitt i livet" när allt gick för fort; familj, renoveringar, arbetsliv och allt annat omkring. 
 
Under en redovisning i skolans studio på första våningen, jag tror att det var ett arbete med regissör Eyvind Andersen (jag kan ha fel), det var då det hände. Mitt hjärta slog snabbare och snabbare och jag fick svårt att andas.  Min goda vän och kollega Åsa satt bredvid mig och förstod nog vad som var på gång och hon gjorde mig sällskap ut ur rummet. Vi smög ut för att inte störa studenterna i deras arbete. Det var mitt första panikanfall. 
 
Än idag är vi ett gäng från skolan som träffas regelbundet och månar om varandra. Arbetsplatsen var liten och vi fick ofta arbeta över gränserna. De bästa åren var med Birgitta Vallgårda, Barbara Wilcek Ekholm och Henry Stiglund som prefekter.
 
I mitt nästa liv vill jag arbeta där igen, jag vill också arbeta på verkstaden på Malmö Stadsteater, som scenograf och arbeta i "stor skala". Att sitta och småplocka är egentligen inte för mig - det passar mig bättre att måla en hel lada och arbeta med stora tyger. Mitt tålamod ställs till sitt yttersta i andra sammanhang - men jag lär mig.
 
Det går att lära en gammal hund att sitta. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej