”Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du fortsätta framåt” sagt av Albert Einstein
 
Det är något vi kan tänka på nu när många sitter isolerade, antingen för att inte sprida smittan eller för att man själv är i riskgruppen. Vi är där vi är och måste ändå tillåta oss att fortsätta att drömma och planera för framtiden.
 
Jag fortsätter mina undersökningar för att veta vad jag vill göra efter min pension, den närmar sig med stora steg. Det är nu mindre än ett år till min första möjlighet dyker upp - i mars 2021. 
 
En sak är jag säker på och det är att jag vill flytta söderut i Europa, där klimatet är bättre. 
Det mörka, regniga och blåsiga halvåret här i Sverige har jag inte längre tid med. Mitt liv går ju in på sista fasen och jag vill verkligen förlänga varje dag, så långt det nu blir möjligt. 
 
I somras flyttade vi till Toscana, bilen var fullpackad, hundarna vaccinerade och med sina hundpass i bagaget. Bakom oss lämnade vi en gård som var såld och uthyrd, vi skulle komma tillbaka först i mars för att tömma och överlämna till den nya ägaren. Så var det planerat. 
 
 
 
 
Mina drömmar om att bo i Toscana kunde nu prövas på plats, det var inte längre bara i teorin utan vi var faktiskt på plats. Jag fick sällskap av dottern Ida Fia, som ju med sitt arbete kan arbeta varsomhelst, så varför inte Italien. Vi kom i den varmaste perioden, då Toscana är fullbelagt med turister och egna landsmän som semestrar. Vårt boende låg en bit från Pisa - så vi var i de heta kvarteren så att säga. Det var extremt varmt, också för italienaren själv, vi lyckades verkligen pricka in en period som inte kunde varit mer ansträngande. Men vi klarade oss ganska bra, hundarna var så duktiga, varje dag gick vi långa promenader i hettan, en tidig på förmiddagen - lite lugnare mitt på dagen - och senare kväll när det svalnat. Vi tog siesta varje lunch och vilade i ett par timmar. 
 
 
 
 
Trots att vi fick avbryta vistelsen, mycket tidigare än vi hade planerat, fick vi ändå en period som visade oss en vardag, hur det kan fungera om man vill bo där permanent. Det vi var överens om var att vi saknade havet.
 
Egentligen hade vi redan en gång tidigare, för flera år sedan (2014), då också yngsta dottern Klara Mimi var med, enats om att man inte kan bo så långt in i landet som San Gimignano, utan man vill bo närmare havet. I somras blev detta påminnelsen till oss - om man skall bo i denna sommarhettan - då måste man ha närmare till det uppfriskande havet. 
 
Under en av våra många resor till Italien gjorde Ida Fia och jag ett av åren (2015) en road trip från Milano söderut längs kusten. Vi bodde t ex i Rapallo, som var så fantastiskt fint. Man åkte på dagstripper med båt, ut till öarna. Barbara Streisand har ett hus där och förstås många andra kända personer. Trakterna var inget för mig och ej heller, tror jag för Ida Fia, att bo där permanent? Att ens få råd att bo där? 
 
 
 
 
 
 
Denna sommaren tror jag att jag förstod att det kanske inte ens behövde handla om Italien, det kanske i stället handlar om södra Frankrike? Jo, det stämmer, jag har tjatat och tjatat och längtat och längtat till Toscana i massor av år, sedan 2014/2015, minst. Mina kamrater har gäspat i kulissen gissar jag. De har troligen tröttnat på att höra om mina drömmar. 
 
 
 
 
Dottern Ida Fia brinner fortfarande för Italien, och än mer efter gårdagen (3 april) då vi i sträck såg alla åtta avsnitten Husdrömmar. Denna unga fantastiska familj, som varit med om så mycket och ändå har kraften att förverkliga sina drömmar. 
 
Ida Fia hade planerat att vara i Rom ett tag här på tidigare våren, men sen kom Corona. Jag hade planerat min sista lediga period för en resa till södra Frankrike och trakterna kring Montpellier, men fick ställa in då Corona gav sig tillkänna. 
 
Jag vet en annan familj som gjort en liknande Husdrömsresa, de köpte sig ett hus i Vetulonia och gjorde verklighet av sina drömmar. Ohhhhhh. Läs mer på bloggen Hovgårdsgudinnan.  
 
Vetulonia ligger bara 30 minuter till havet och Castiglione della Pescaia, från Florens cirka två timmar. Det ligger alltså närmare havet och lite längre söderut än San Gimignano. 
 
Jag ville köpa deras första hus i Vetulonia - men hann inte - någon annan hann före. Nu när jag äntligen har sålt Trillabakka blir mina möjligheter annorlunda. Jag är faktiskt på väg så att säga. Hyra går ju också bra. 
 
Något försenad bara. Man får helt enkelt ta nästa buss som kommer. Inte nu i Coronatider, men sen, när detta är över. Om vi alla är rädda om varandra och minimerar smittspridningen, då borde det klinga av så småningom. Det står högst på min önskelista just nu. 
 
 
 
 
 
 
 
 

1 kommentarer

Rebecca

05 Apr 2020 16:23

Fantastisk serie!!! Det är verkligen en resa att renovera i Italien. Man lär sig mycket 😀 Ni kanske bara ska ta er en liten tur till Vetulonia. Det finns fler ställen som är till salu 🇮🇹 Kram Becca

Svar: Hejsan, jag har ju börjat kika mig omkring i södra Frankrike, i trakterna kring Montpellier. Men dottern Ida Fia blev drabbad efter Husdrömmar i Sicilien. Hon började direkt kika omkring på Casa.it. Ja, nu får vi ändå hålla andan ett tag. Kram på dig! Helene
Helene Sveningsson

Kommentera

Publiceras ej