När andra hamstrar toalettpapper då hamstrar jag böcker.

Bodil Malmsten, som gick bort i sjukdom alldeles för tidigt är saknad av många.

Jag såg ett äldre avsnitt av Babel och blev nyfiken på denna författare, som nog ni andra redan känner sedan länge. Jag springer med andan i halsen, jag ligger 35 år efter och har mycket att ta igen. 

I present fick jag för många år sedan Sista boken från Finistère (2008). Det var den första bok jag läst av Bodil Malmsten. 

 

 
Jag fick i lördags ett påskägg fyllt med fler av hennes böcker. Det känns som att jag påbörjar en ny resa. Jag behöver hennes hjälp i mitt skrivande.
 
Att skiva blogg och på Facebook är lätt, då är jag på ytan och surfar. Boken, som jag skriver för mig själv (och till barnen om de vill) är mycket svårare. Förstås. Då är det skarpt läge och det handlar inte om hus, inredning, trädgård och hälsosam kost. Det handlar om livet, om att försöka förstå och inte glömma glädjen, kärleken och värmen. 
 
Nu har jag ett nytt sällskap i arbetsrummet, som också kan inspirera mig i skrivandet. 
 
 
 
 
En ny tavla som jag köpte för några veckor sedan. 
 
Jag tycker om bilden, det är ju så typiskt för många av oss att inte vilja se. Det vi inte ser eller vet, det har vi inte heller ont av (?). Har det ens hänt? Kan det verkligen stämma? 
 
Den blev fin tillsammans med annat i mitt arbetsrum. Särskilt fin tillsammans med Ängeln av keramikern Åke Holm, också en present, på min 50-årsdag. De talar till varandra. Flummigt, men sant. 
 
 
 
 
 
Såg ni Babel i veckan som gick? Intressant samtal kring boken Mr Ripley, den boken vill jag också läsa. Filmen, med Matt Damon i huvudrollen, har jag sett flera gånger. Delvis för att de är i Italien och miljöerna är fantastiska - men också för att berättelsen är sjuk.
 
Man känner faktiskt för den store psykopaten, Mr Ripley - man känner empati. Märkligt. Vill nog se filmen igen, för femte gången minst, det gör jag ikväll.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej