Tack och lov för arbetet och alla intressen som jag är belastad med. Livet går ju vidare och det är alltid lättare när man kan hålla fast vid något konkret, det har jag märkt. 
 
Veckan inleddes med att terminens uppstart gjorde sig tillkänna; det handlar om uppdatering och översyn av institutionens hemsida, utbildning i Canvas och LTHin, planering för vår medverkan vid Stockholms Möbelmässa i februari 2021, masterutbildning som har sin introduktion på fredag, studenter som skall gå fristående kurser och är vilsna och ett årshjul som skall hitta sin form för ledning och medarbetare vid institutionen. Jag gillar verkligen detta, att få så mycket att tiden bara rinner iväg. 
 
Jag saknar mitt kontor i A-huset, det är ett som är säkert, inte bara kontoret utan alla goa kolleger. 
  
 
 
 
 
Uppfriskande och bra för hälsan är det. Jag är glad för att vi under hösten kan fortsätta att arbeta på distans. På torsdag skall jag till min läkare för "den stora servicen" med EKG, blodprov av olika slag, blodtrycksmätningar och urinprov eftersom mina njurar inte alltid är med mig till fullo. 
 
Jag hoppas då att jag tillsammans med läkaren kan lägga upp en plan för att jag i framtiden skall kunna sluta med min medicinering. Mina mediciner har liksom krattat landningsbanan för det virus som nu härjar. Inte så bra. Man kan ju ha sina aningar om att nya virus kan dyka upp från en köttmarknad eller så och då är det bra att rusta sig på olika sätt. 
 
10 kilo återstår för mig att bli av med och sedan är jag på rätt sida hälsomässigt. Då har jag gjort vad jag kan. Jag röker inte, jag dricker inte, jag stressar ej längre, jag äter vegetarisk och bra mat, jag rör mig varje dag (gärna minst en timme).
 
Framöver blir det nog mer springande eftersom jag investerat i en systemkamera som inbjuder till att ge  sig ut för att i linsen fånga livets ögonblick.  Gärna när ljuset är som vackrast. Jag anar att ni som bor i Ystadtrakten kommer att se en rundnättad äldre dam röra sig framåt i sökandet efter den perfekta bilden, under gyllene timmen (gyllene timmen används, främst inom fotografi, för den period av dagsljuset strax efter soluppgången och innan solnedgången när ljuset är mjukare än när solens strålar har större lyskraft och när den står högt). Det är ingen måtta på min nyfikenhet. 
 
 
 
 
Mina andra intressen är att skriva (stackars er alla), teckna, måla, spela piano (fniss), djur och natur och nu det nya - att fotografera. Dessa bilder har jag tagit med min telefon, det gör jag alltid, ibland, men ganska sällan faktiskt lånar jag bilder av dottern Ida Fia.
 
Det blir nog inte lätt för mig att lära mig kameran, Sony skall, enligt brorsonen Adam, ha ett lite svårt "operativsystem". Men eftersom detta är min första systemkamera i livet börjar jag ju utan bättre vetande och då brukar det bli bra. 
 
Imorgon kommer Bjurfors för att värdera Skårebacken 5. Vi är osäkra på hur vi nu skall gå vidare, nu när vår älskade mormor släppte taget så mycket tidigare än vad vi hoppats på. Nu behöver vi egentligen inte bo här längre. Ida Fia vill till Toscana igen, men alla beslut får tas med hänsyn tagen till pandemin. Jag kan stanna här och ta hand om de små hundarna Siri och Signe. Jag vill gärna arbeta ett tag till. Men hur vi gör med Skårebacken får vi se, därför börjar vi med en värdering av fastigheten och tar det därifrån. 
 
I nästa bostad önskar jag mig, precis som här, en fin trädgård och en liten ateljé där jag kan göra mina projekt. Egentligen behöver huset inte vara mer än 50-70 kvm, det räcker väl, men gärna en tomt kring i alla fall 1 000 kvm. Där kan jag falla till ro och bli gammal. Viktigast av allt är att platsen är lika vacker som platsen där Trillabakka Gård ligger, det är viktigast. Huset kan man alltid fixa. Huset får gärna ligga i södra Frankrike vid havet eller i det vackra landskapet Toscana - drömmen ger jag inte upp. Naiv eller envis? Det får framtiden utvisa. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej