Den dagen blev sorgen oss övermäktig. Vår älskade mor Hjördis släppte taget om livet och somnade in på eftermiddagen. Ingen kan förstå hur fort det gick. När vi hämtat oss skall jag berätta mer om denna fantastiska kvinna, vår mor Hjördis. Det lovar jag.
 
 
 
 
Jag har ibland försökt föreställa mig den dagen då vår mor skulle lämna oss, för att vara förberedd. Men man kan inte förbereda sig, sorgen raserar allt omkring dig. Men du måste komma tillbaka. Så är det. Det finns en vardag, det finns jobb som kallar och du tvingas att komma tillbaka. 
 
Det är många år sedan hon blev sjuk av sin blanddemens men ändå känns det som om det gått i rasande fart. Försämringen tilltog här under pandemin, kanske för att vi inte kunde hälsa på och krama om henne (?). Vem vet? Ingen vet. 
 
Hjördis var en bestämd kvinna med det godaste hjärta. Generös, ärlig och uppriktig. Det hände ganska ofta att jag blev irriterad på hennes uppriktighet, hon sa saker jag inte alltid ville höra. Vi var bästa vänner och kunde tala om allt. Hon visste allt om mig. 
 
Jag är stolt och glad för att jag har fått en hel del av hennes egenskaper, inte alla lika goda kanske, men ändå. Jag är lika spontan och socialt begåvad, babblar för mycket och blir lätt exalterad. Precis som Hjördis kan jag ta upp en kontakt med mannen eller kvinnan på gatan och inom en kort stund nästan få en relation med dem. Jag tycker också om människor, även om jag på samma gång är introvert och behöver massor av "egentid". Det tror jag inte att Hjördis behövde, hon ville simma mitt i stimmet och vara med hela tiden. Hon behövde inte dra sig tillbaka för att "hitta sig själv". Trams i hennes mening. 
 
 
 
 
De två medmänniskor som kände mig bäst; min mor Hjördis och min livskamrat Anders, finns inte längre. Jag har kvar deras telefonnummer i min mobil, jag vill inte ta bort dem.
 
Nu är det upp till mig själv att hitta vidare, utan att bli bekräftad av de två som betytt det mesta för mig. Också fina hunden Isak Trassel är borta, han som var den sista länken till vår familj som nu är spridd med vinden. 
 
 
 
 
Styrkan och livsglädjen hittar jag i familjen, naturen, havet, trädgården och förstås i vännerna Siri, Signe och islandshästen Esja. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Alla bilder i detta inlägg, utom bilden på hyllan, är Ida Fias fina bilder. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej