Jag vankar mellan symaskinen, datorn och akvarellfärgerna. Vädret de senaste månaderna går mig på nerverna - det är inte hälsosamt. Jag är inte skapad för detta klimat - jag får inte bara ont i lederna, jag får också ont i själen. Kanske är inte någon rustad för flera månader av mörker, blåst och regn eller? 
 
  
 
  
I dagar som dessa på egen gård, i regn och blåst; sköta om blöta och leriga hästar som ofta blev oroliga av blåsten, särskilt Hrappur som inte fort nog kunde komma in i sitt lugna och trygga stall. Tidiga mornar, sena kvällar med natthö kring kl 23. Varje dag, varje dag och varje dag. Det var mycket arbete. Stressen finns fortfarande i mig - men jag skall nog lära mig. Jag är redan på god väg, det är fyrtio år sedan jag tecknade och målade och nu har jag börjat att experimentera med färger och teknik. Plötsligt finns tiden att göra andra saker som man är intresserad av. 
 
Vad säger man då om blåsten? Blåsten som gör oss alla oroliga, eller är det bara jag som påverkas? Jag kan bli som galen! Här vid havet blåser det nog mer än på Trillabakka Gård, det får man på köpet liksom. 
  
Om en vecka börjar jag arbeta igen och det är nog tur. Dessa sju månaders ledighet har varit välgörande på många olika sätt. Jag behövde komma ikapp. Jag har hunnit med att sälja gården, att bo i Toscana, att bo i Knäbäckshusen, att bo på Gotland och flytta in på Skårebacken och som sista också överlämna gården till den nya ägaren. 
 
Det har varit åtminstone fyra väldigt aktiva månader och kanske de två tre sista lite lugnare. Jag har vilat, läst, målat och donat. Men nu är jag sugen på att börja arbeta igen. Det skall bli spännande att komma tillbaka till mina goa kolleger på Arkitektskolan vid Lunds universitet. 
 
 
 
 
Jag fortsätter att testa färger och få en idé om hur perspektivläran ser ut. Skissar, experimenterar och har allmänt kul här på min vindsvåning. Utanför regnar och blåser det - morrrrrr! 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej