Jag blir nog strax galen. Vi har regn, mörker, regn och mörker. Är jag ensam om detta? Att bli galen? Jag tror inte det. 
 
 
 
 
Jag följer gårdsägare och hästägare som kämpar mot blöta och leriga hagar, det är nästan olämpligt (farligt) att låta hästarna gå ut i leriga och sliriga hagar. På Trillabakka hade vi så få hästar och så stora hagar att vi endast fick lera vid in- och utsläpp. Men det är klart att vi ibland satte våra stövlar i leran. Den fantastiska skånska leran. 
 
Nu är jag förvånad - men egentligen inte - över att Trillabakka Gård tills idag inte har hittat sin nya köpare. Jag tror inte att det egentligen har med gården att göra. Det kan vara för tidigt i säsongen. 
 
Vi är alla påverkade av den trista vinter som strax har passerat - det sätter sina spår. 
Vi är trötta, lite deppiga och har svårt att se allt det fantastiska framför oss. Vi är kanske inte redo att redan nu följa våra drömmar och köpa den mest fantastiska lilla gården. 
 
 
 
 
Vi vet hur fantastiskt fint det blir till våren och åtta månader framöver, från mars till november. Men det vet ju inte de som kommer idag på visningarna. Tyvärr. De har inte upplevt fina Trillabakka. 
 
När jag kom dit första gången, i februari 2008, blev jag förälskad i platsen. Men sedan är jag inte som många andra, jag är oftast positiv, ser möjligheterna och är van att kavla upp ärmarna och jobba för mina drömmar. 
 
 
 
 
Jag har här plockat fram ett urval av bilder för att visa att det finns andra dagar på Trillabakka Gård, dagar med sol, värme, prunkande grönska och möjligheter för allt vad du kan önska dig; konsthall, galleri, kursgård, café eller bara ett härligt ställe att ha djur och familj boendes. 
 
Kika gärna på hemsidan www.trillabakka.se - där finns fler bilder och berättelser om gården. 
Jag lägger också till lite bilder från interiören - nu är gården tom - och det kan vara svårt att se framför sig hur vackert det kan bli!