En gammal och kär vän får jag säga att Isak är. Han är med från familjens gamla tider och hans mor Tuff tillhörde familjen och bodde på Ola Hans Gård. Isak är den sista länken till denna period i livet, vi har också Esja (islandshästen) men hon är pensionerad och bor på Öland och är inte lika "närma" oss förstås. Det som Isak bär med sig är våra gemensamma minnen från ett liv som familj, som vi nu har lämnat bakom oss. Detta är en stor sorg för mig, den får jag bära med mig och förhålla mig till. Jag blir glad när jag har Isak omkring mig, han vet mycket. Mer än någon annan tror jag. 
 
 
 
 
 
Hunden är verkligen människans bästa vän. Isak har i alla år varit en bestämd herre, ganska tuff men den absolut mest lydiga hunden vi någonsin har haft. När han såg bra och hörde väl då kom han på första inkallningen. Inkallningen kunde man nästan viska och vips så var han på plats. Vi som är lite svaga (dumsnälla) kunde ibland få dåligt samvete för att han var så lydig. 
 
Hur han kom till? Jo, hans lilla mor Tuff fick till det, icke alls planerat, med Max, som då var drygt åtta månader bara. Det hade vi inte räknat med, men han visste precis hur det gick till. Tack och lov så var de inte i släkt med varandra. Max lever än idag och blir 17 år, han bor utanför Genarp och har det toppenbra. Tuff fick fem valpar och Isak är en av dessa. 
 
Isak fyller 16 år detta året och är en glad och busig hund fortfarande. Han är blind på ett öga och ser sämre på det andra. Han hör dåligt. Isak får ett härligt SPA-bad, en gång i veckan, städning i öron och bevakning för kloklippning. Man får nursa honom en hel del för att allt skall bli bra. Han behöver hjälp när det skall hoppas upp och ned i soffor, sängar - för att inte skall missa och slå sig. Vi har byggt en ny innertrappa till honom och det går utmärkt bra. Den ursprungliga trappan var för smal och brant, men en duktig snickare från Veteranpoolen fixade en ny till oss. Vad gör man inte för sina vänner? 
 
 
 
De små hundarna, kusinerna Siri och Signe, är glada för honom och hjälper gärna till. Jag tror att deras unga och härliga energi håller igång honom. Det är nog därför han är så pigg. Han har ju också i många år bott på Trillabakka Gård, där han kunde vara ute hela dagarna med sin kamrat Wilma. Frisk luft, ständig rörelse och massor att göra - så är det nog bäst att åldras. För oss alla. 
 
Att ha hund är bra. Du kommer ut i ur och skur, du får frisk luft och motion. Du har en god och glad vän som väcker dig på morgonen - överlycklig för ännu en dag. Det kan vi annars lätt glömma bort. Att livet är en gåva och härligt. 
 
Min egen hund Siri är hur underbar som helst! Hon är så kommunikativ och vill tala med alla som vi träffar på våra promenader. Siri har tyvärr epilepsi men än så länge får hon kanske fyra anfall per år och de är inte så stora. Galet förälskad i alla barn är hon! Så fort hon hör ett barn blir hon exalterad och glad. En glad och så trevlig hund - en god kamrat - den bästa! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej