Idag (22 januari) har vädret varit fantastiskt fint, sol hela dagen och ingen blåst. Fåglarna har gjort mitt sällskap i trädgården från förmiddag till nu senare eftermiddag. 
 
 
 
Vilken tur vi hade, som hittade detta fina hus, om än bara temporärt. Vi har ju egentligen bara mellanlandat, men Skårebacken vill jag säga - är det perfekta stället att mellanlanda på. 
 
Från ett boende på landsbygden, ofta på en 1700-talsgård (Ola Hans Gård och Trillabakka), belägen på en liten ensam plätt - bor jag nu i en liten kyrkby utanför Ystad. Det blev precis en lagom övergång. Från ett liv på egen gård med hårt arbete till ett bekvämt liv i ett hus med bara en vanlig trädgård. Precis mitt i prick. Historien upprepar sig eftersom vårt första egna hus låg i Holmby Kyrkby och mitt egna sista hus ligger i Sövestad Kyrkby. Jag har nämligen bestämt att detta nu blir mitt sista ägda hus, nästa boende hyr jag, i ett bättre klimat absolut. Så många månader av livet som bara regnar bort.  Vilket slöseri. 
 
 
 
Idag har jag bekantat mig med den fina trädgården, precis lagom i sin storlek och med växter som jag tycker om. Inga barrväxter tack och lov. 
 
Ett staket till hundarna skall kompletteras, så att de kan vara lösa ute när man arbetar i trädgården. Kastanjestaketet, mycket charmigt, skulle kunna växa vidare mot väster. Just nu är jag ensam hemma eftersom Ida Fia är på studion i Ystad och fotograferar/filmar en ny artist. Hon har närma till jobbet, bara 10 minuter. Lyx. 
 
Jag har ny utmaning med att planera och fylla de stora och rymliga planteringslådorna; nypotatis, salladslök, squash, röd och gul paprika, kryddväxter, pumpor (för att det är skoj) är något som vi har tänkt på. Det finns stora rabatter som jag täcker med täckbark för att de skall bli lättare att sköta och kanske kompletterar jag med fler perenna växter. Spännande nu till våren att se vad som kommer upp. Mäklarens bild från i somras visar vad som fanns. Jag planterar också mer lavendel, som jag är en stor beundrare av. Doften, färgen och tåligheten. Här finns en liten armé vid entrén och den kompletterar jag också. Oj vad vi alla längtar efter våren! 
 
 
 
 
Trädgårdsarbetet ger lite motion också, bara denna dag arbetade jag drygt tre timmar och fick 3 800 steg (!) och gick 2,4 km (!). Inget jag märkte eller blev trött av, jag njöt hela tiden. Att arbeta i trädgården är så stimulerande och detta är nog min första roliga dag på länge. 
 
En ung mamma från byn gick förbi och berättade att hennes två små pojkar saknar fågelskrämman, som tidigare satt på en stol vid planteringslådorna. Jag får helt enkelt göra en ny, Gunnar blir hans namn. Han får sitta på en stol och vakta grönsakerna i planteringslådorna. Då blir barnen i byn nöjda och glada igen. Man skymtar den gamla, som sitter på en stol på bilden ovan. 
 
I källaren sorterar jag fortfarande, det tar inte slut. Fin skeppsmålning av båten Kiana, Skillinge. En båt som Anders morfar Sven Svensson arbetade på, han var sjöman och han arbetade som snickare och var ibland borta halvårsvis från sin familj. Sven och Gerda (Anders morfar och mormor) var lantbrukare och hade en liten gård i Sandby, vid Mälarhusen. De fick två döttrar; Signe och Ethel. Gerda skötte själv om gården när Sven gick på de sju haven. När Sven pensionerades från sjömansyrket sålde de gården och flyttade till Båtbyggarsträdet i Skillinge. En plats som varit viktig för oss alla. Anders och jag åkte ofta till mormor Gerda och var hos henne på helgerna. Vi har ett  fint fotografi på Sven där han arbetar med att rensa näten efter en fisketur, det ser ut att vara på gården i Sandby.
 
 
Från min svärfars sida, Karl-Axel Sveningsson från Gnosjö, har vi sparat ett fint hemmagjort skåp, 
som nu fått sin plats i stora rummet. Jag minns inte helt klart vem som en gång tillverkat det, men vi hämtade skåpet på gården i Åslarp, där Karl-Axels syster fortfarande bor kvar. Jag tar hand om dessa saker så länge. Jag hoppas förstås att barnen i framtiden vårdar dessa ting på bästa sätt.
Nu har vi då två vackra svarta skåp, ett från Åslarp i Småland och ett från AB Småland i Malmö.  
Ser framför mig att släpa dem med mig söderut om ett par år (?). Pianot likaså (?). 
 
 
Det fanns också två stora skepp som Sven byggt på egen hand, dessa har vi skänkt till Sjöfartsmuseet i Skillinge. Ett av skeppen stod på Trillabakka Gård, men det är svårt att sköta om dem. De blir lätt förstörda - så beslutet fick bli att skänka dem till museet där de kan tas omhand. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej