Denna söndagen känns väldigt lång och döm till min förvåning så blev vädret fint med sol, lite blåst dock. Brasan tände jag direkt på morgonen, särskilt nu eftersom hundarna skulle badas och det är gott om det är lite extra värme i huset då. Isak fick sitt bad och blev ompysslad, likaså Siri. 
 
 
 
Ida Fia bakade på morgonkvisten ett bananbröd (utan mjöl och socker) och det blev gott. 
Det vi nu saknar är nog ändå bröd, eller något liknande och vi provar oss fram. Riskakor i alla ära - men man vill ha variation. Tar tacksam emot bra tips från er. Bröd utan mjöl och socker. Som ni själva provat på att baka, gärna utan nötter (vis av min dåliga erfarenhet = skadad tand av stark nöt = utdragen). 
 
 
 
 
Jag läser, för andra gången, Bodil Malmstens bok "Kom och hälsa på mig om tusen år" - en bok jag fått av Anders. En märklig bok, är det bara jag som tycker det? Men den är så fin exteriört, ett litet hantverk i sig. Bilderna i boken är svåra att förstå. En salig röra är innehållet och texterna, det finns politiska resonemang och ställningstaganden blandat med poesi och vardagsromantik. 
 
 
 
 
Det här med att skriva tar mig inte så mycket av min tid, varje inlägg tar omkring 10 minuter och då har jag också förberett bilderna och lagt in dem. Jag är fortfarande så glad att jag har lätt för att skriva, det bara kommer till mig. Jag behöver aldrig tänka på vad jag skall skriva. Däremot behöver jag tänka igenom vad jag inte skall skriva. Min tekniska färdighet är förtjusande, jag är snabb och behöver inte kika på några tangenter inte. Jag har skrivit mycket i mitt arbete och behöver inte vässa pennan. Det är kanske det som gör att jag får mitt flow - från tanke omedelbart via tangent till det skrivna. 
 
Jag har dock märkt att det är lättare för mig att skriva här i bloggen, jämfört med materialet till en bok jag arbetar med. Där blir det liksom stopp. Idéer till innehåll får jag ofta när jag kör bil, men sen glöms det bort. Jag borde ha ett s k fickminne, kan man köpa ett sådant? Tror det. Förr i tiden hade läkarna ett sådant. Mitt första arbete var på Sankt Lars Sjukhus i Lund, som medicinsk sekreterare. Jag minns att läkarna dikterade journalanteckningarna på en liten bandspelare, som de höll i handen. Ett fickminne? Eller handminne? 
 
När jag tar mina rundor, idag drygt 3 km, då får jag också massor av idéer och bearbetar men sen är det borta. Så skall det kanske vara. När jag känner mig friskare då skall jag gå minst 5 km varje dag. Det behöver jag. Jag går gärna ensam - då kan man rensa i sina tankar ordentligt. 
 
Imorgon är det måndag. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej