Igår blev jag jagad av polisen vid Lunds central - det blev en dramatisk polisjakt eftersom det fanns en viss otydlighet i ingripandet. Jag förstod till en början inte att det var mig de jagade. 
 
 
Jag var nog lite distraherad eftersom jag hade varit hos min tandläkare och tyvärr fått ett tråkigt besked - att läkningen inte gått så bra som förväntat och att vi måste "öppna" upp och "skrapa". En ny tid har jag bokad för detta kirurgiska ingrepp, som sker under lokalbedövning, tack för det. Jag rekommenderade min tandläkare att komplettera bedövningen med ett hårt slag i huvudet, mitt, kanske med en stekpanna? 
 
Min tandläkare, som är väldigt bra, säger att jag är ett "barn av min tid" och det är inte konstigt att man i min ålder har ett visst motstånd till att njuta av besöken hos tandläkare. Jag minns att jag som liten släpades, mot min vilja, till Folktandvården i stan, inte konstigt att jag har fjärilar i magen. Men jag har de senaste åren haft tur med bra tandläkare och då blir allt bättre. "Barn av min tid" saknar också den förebyggande tandvården, förutom en Fluortant som kom en gång i veckan (?), det var allt. Idag går jag till tandhygienist var tredje månad som håller bra uppsikt och sedan besök en gång om året till tandläkaren. 
 
Hursomhelst så tog polisen mig, de såg nämligen att jag la min telefon i sätet bredvid, kopplade in högtalaren och talade i telefon. De hade så rätt, man får inte tala i telefon när man kör bil. Jag hade telefonen i handen när jag körde ett par meter, sen la jag den ifrån mig. Men det räckte väl för deras ingripande och min status blev uppdaterad till brottsling. Polisen hade helt rätt och jag har lärt mig en läxa. Nu bryr jag mig inte om alls att svara - om inte bilen är parkerad och still. 
 
Jag har lärt mig en läxa, gammal som jag är. 
 
Upp med tuppen i morse, för att hämta pianot som stod kvar på Trillabakka Gård. Duktiga transportörer som löste svårigheter på vägen. Pianot är väldigt tungt, av modell äldre. Allt gick bra och nu står pianot på plats. Det fanns en stund eller två då jag verkligen blev tveksam till om man skulle lyckas balansera det stora pianot på en liten platta med små hjul. Men ack vad dessa två killar var professionella. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej