Vi har haft ett par dagar med häst igen, det dröjde inte så länge som jag trott. På lördagen körde vi tidigt på morgonen mot Öland för att hämta hem Ida Fias gamla tävlingssto Esja. Esja är pensionerad och har i drygt fem år bott på Öland eftersom klimatet där passar henne utmärkt. Esja fick ganska sent i livet mild eksem och Öland, med sin knottfria miljö, är bra för eksemhästar. Hon har fått vara vildhäst under dessa år och endast verkats och vaccinerats men i övrigt inte hanterats. Bilderna är från Alvaret,  en av vintrarna då vi hälsade på. 
 
 
 
 
 
Att hämta hem Esja kunde egentligen ha gått hur som helst eftersom vi en gång tidigare försökt men då misslyckades att fånga in henne. Alvaret är ju stort. När vi kom till Alvargården denna gång hade dottern Tove i familjen vallat in alla hästarna och dessutom tagit in Esja i stallet. Hipp Hurra! Vad vi blev glada. Esja och Ida Fia har en speciell relation sedan 16 år tillbaka och känner varandra väl. Inga problem alls, hon gick rakt in i lastbilen och åkte fint i drygt tre timmar. Hundarna Siri och Signe fick följa med eftersom vi inte har hundvakt, det gick bra. 
 
Esja var i sin ungdom en känslig och inte helt lätt häst och vi har lärt oss mycket av arbetet med att förstå henne. Hon har fått en avkomma, Ima från Trillabakka Gård, som i sin tur har fått egen avkomma som då blir Esjas barnbarn, Àka.  På första bilden är Ima ett litet föl och på andra bilden är hon unghäst. 
 
 
 
 
Nu fortsätter Esja sin pension som lektant på Margaretehof utanför Everöd. Flocken är inte så stor och det finns tonåringar och ett sto med föl, det blir härligt för Esja att få umgås med de unga fina stona som är nyfikna och leklystna. Hagarna är fantastiska, stora och fina och färskt fint vatten finns i bäcken. Härligt och skönt att ha henne på närmare håll. Det Ida Fia fortsätter nu är att "tämja" henne och göra henne lättfångad. Det gäller att ha ett gott mått med tålamod, det kan ibland ta nästan en timme innan grimman sitter på. Så snart grimman sitter på då går allt som smort och igår badades hon, smordes in och fick ett eksemtäcke på sig. Gissa om Ida Fia var nöjd när vi körde hem tre timmar senare. Mest nöjd för att Esja får bo på familjen Montans fina gård där vi känner oss väldigt välkomna. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag vill berätta en historia om just Esja och Ida Fia som 2007 tillsammans flyttade till Norge och Ellinor Moen (där vi senare köpte fina Krummi fra Stall Lerbrua). 
 
Så här var det; Ida Fia gick ett år på gymnasium i Lund (Media) men tog ett år ledigt när hon inte var riktigt nöjd med skolan. Till sin far Anders och mig berättade hon helt sonika att hon på egen hand fixat en praktikplats på en gård med islandshästar i Norge. Ida Fia skulle ta med sig sin tävlingshäst Esja och jag körde upp dem båda till Stangvik, ca 110 mil enkel resa.
 
 
 
 
Allt förbereddes mycket noga och vi fick ordning på samtliga handlingar som skulle med hästen Esja; veterinärbesiktning på Flyinge, handlingar från Jordbruksverket och en transportjournal som noga skulle fyllas i eftersom häst inte får åka mer än sju timmar i transport. Glada i hågen körde vi norrut och när vi kom till gränsen mot Norge var det kväll och väldigt stökigt vid gränskontrollen eftersom ombyggnad pågick. Vi kunde inte ens hitta byggnaden för tullen och fick köra vidare in i Norge. Det som senare visade sig var att vi skulle ha fått stämplar på våra medförda handlingar av just gränskontrollen. 
 
 
 
 
Senare i hästlivet köpte vi en hästlastbil och idag skulle jag aldrig köra med bil och hästsläp så långt som dryga 200 mil, aldrig i livet.
 
Gården där Ida Fia och Esja skulle bo låg som i ett paradis och jag förstår att hon trivdes så bra. De bodde där lite mindre än ett år och flyttade hem våren 2008.  Ejsa skulle hem lite senare från Stian Pedersen där hon varit på träning för planerad visning och jag kontaktade hästtransportörer eftersom jag inte var pigg på att köra hela vägen upp för att hämta henne.  Det var i kontakten med transportörer som det gick upp för mig att jag missat stämplarna och "smugglat in" hästen Esja i Norge (!). Vad gör man då? När man inte har ordning på allt? Alla handlingar hade jag kvar, men utan stämplar. 
 
 
 
 
Jo, jag ringer Polisen själv och berättar allt, hur jag missat gränskontrollen på sena kvällen i mörkret och inte fått stämplarna. Polisen bad mig kontakta Tullverket direkt och jag fick där en kontaktperson på gränskontrollen. Jag bestämde mig för att hämta Esja i Oslo och själv ta henne över gränsen eftersom läget var lite känsligt. Allt gick bra, kontaktpersonen vid gränsen var på plats och kom ut och inspekterade Esja, hennes hästpass och alla våra (ostämplade) handlingar. Hon önskade oss sedan en lycklig resa hem till Skåne. Puh! 
 
Eftersom jag från början inte hade "rent mjöl i påsen" var det lika bra att erkänna sitt brott och försöka rätta till det. Jag tackar bra handläggare på Polis och Tullverket som förstod situationen och ställde upp. Tio år har gått så brottet är nu preskriberat. Fniss. 
 
Vad är det man säger? Ärlighet varar längst? Så är det absolut! 
 
När våra gamla hästar pensioneras skall de ha stora härliga hagar och leva i flock. En annan fin gammal häst det är Sjodur, Klara Mimis tävlingshäst och tillsammans kammade de hem många medaljer, bl. a guld på SM i Femgång Junior. Sjodur är född 1994 och bor sedan några år tillbaka hos familjen Söderman-Davis i Billinge. Hans livskvalitet är den bästa, han rids fortfarande och älskas av hela familjen. De bor närma skogen och har fantastiska ridvägar. Sjodur blev en god läromästare på äldre dar, välriden och välutbildad av Klara Mimi för att sedan bli den bäste läromästaren. Vad mer kan man önska för sina hästar? 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej