Idag lördag är vädret inte det bästa, det regnar och blåser. Jag vill inte gå ut i busvädret och fortsätter därför min tillbakablick och ser tillbaka på ett helt liv i arbete. 

Första avgångsklassen som jag fick som producent, våren 2006, satte upp Sommargäster i regi av den isländske regissören och skådespelaren Hilmir Snaer Gúdnason. Sommargäster blev deras slutproduktion och klassen tog sin examen samma vår.

Alldeles nyss såg jag filmen om Monica Zetterlund och vem dyker upp som Beppe Wolgers? Jo, Johannes Wanselow, från just denna första klass. Jag minns väl hans första dag på skolan, när jag bad honom hjälpa mig att skala kokta ägg, som vi skulle ha till vår gemensamma skolfrukost, den första för terminen. Johannes kom in i foajén på Stora Nygatan 52 och såg nervös ut, det var hans första dag i årskurs 1, jag bjöd in honom i hissen och upp till 6e våningen där vi skulle servera frukosten. Johannes fick fullt upp med att skala ägg och jag tror att han slappnade av ganska snart. På 6e våningen hade vi våra sammankomster och studenterna sina fester, på den tiden fanns det inte festförbud vid universitetet. 

Åter till våren 2006 och Sommargäster.

Jag ville verkligen göra mitt bästa och vara ett stöd för hela teamet och tack vare erfaren ateljé (Eta och Eva) och teknisk stab (Jan och Henrik) gick det bra. Ofta kompletterades vår fasta stab med inköpta teatertekniker och kostymörer när arbetet blev för intensivt, mycket skulle ordnas på kort tid. Produktionerna kunde ha varierande behov av scenografi, kostym och teknik, vi fick lyssna in och se hur och var vi kunde möta regissörens önskemål. Jag hade tur med det första arbetet eftersom Hilmir visade sig vara en bra person att arbeta med.  

Nästa klass från skådespelarprogrammet kunde jag följa under deras sista läsår på skolan med Stjärnan och Kyssen (november 2006), Egna Projekt (januari 2007) och Gruffet i Chiozza (maj 2007). I denna studentgrupp ingick: Caroline Harrysson, Petra Hultberg, Joel Kinnaman, Björn Löfgren, Hanna Malmberg, Mattias Nordkvist, Emma Sildén, Maria Simonsson, Joel Spira, Sanna Turesson och Carl-Johan Öström. Här finns ett gäng som sticker ut och som är högaktuella från film och TV; Simon Berg, Joel Kinnaman, Mattias Nordkvist och Joel Spira. 

Stjärnan och kyssen slutproduktion I. Regi: Birgitta Vallgårda (lärare i scenframställning) och Staffan Göthe (professor vid Teaterhögskolan i Malmö). Läs gärna artikel från Sydsvenskan, skriven av Annika Gustafsson inför premiären den 20 oktober 2006. Föreställningen var ett material omarbetat av Staffan Göthe, för studenterna på vår skola.  Som bild har jag lagt in det tryckta programmet, där alla som arbetade i produktionen finns med.  

 

  

Egna Projekt var annorlunda i sin form och studenterna ansvarade själv för sin produktion; texter, rättigheter, scenografi, kostym, teaterteknik, program och affisch till den egna föreställningen. Det var möjligt att välja ett samarbete med annan student, dramatiker eller studenter från K3 i Malmö. Min uppgift som producent var att hålla samman projektet och ge studenterna det stöd som behövdes. 

De olika föreställningarna blev en teaterfestival, ofta med nya texter och ny scenkonst, programmet var mycket uppskattat av publiken.  

 

 
 
Philip Zandén fick jag arbeta med våren 2007 när vi satte upp Gruffet i Chiozza. Med Gruffet åkte vi till Scenkonstbiennalen i Örebro i slutet av maj 2007. Denna produktion förstärktes med ett av Philip handplockat gäng; dramaturg Jan Mark, scenograf Peter Holm, kostymör Inger Elvira Pehrson och musiken gjordes av Henrik Rambe (lyssna gärna). Det var lärorikt för mig att arbeta med detta professionella gäng, min självkänsla fick sig en rejäl booster helt enkelt. 
 
Eftersom vi från början visste att föreställningen skulle vara med på Scenkonstbiennalen i Örebro fick scenografin utformas för att vara möjlig att packa och klara en återuppbyggnad på ny scen.  

Gruffet i Chiozza är en italiensk pjäs skriven av Carlo Goldoni i januari 1762. Den utspelar sig i Chioggia i Italien, och handlar om två fiskefamiljer och deras konflikter, samt den yngre generationens kärleksproblem. Läs gärna artikeln i Sydsvenskan, skriven av Alexander Vickhoff. Till detta Martin Lagerholms sagda om föreställningen, i Expressen. 

 

 

Jag avrundar nu med arbetet hösten 2007, då man valde Stig Larssons pjäs VD som första slutproduktion för avgångsklassen som stod på tur. Stig Larssons pjäs VD från 1987 skildrar en omvälvande kväll i arbetarparets liv när den verkställande direktören gör ett överraskande hembesök hos en av sina av sina anställda. Är VD:n en jävul eller en frälsare?

VD regisserades av Henric Holmberg, känd från Musikteatergruppen Oktober (70-tal) och Sven Klangs kvintett.

I uppsättningen av VD samarbetade Henric med koreografen Maria Naidu som vid tidpunkten ingick i kooperativet RÖRELSEN Koreografer i Skåne som höll till i samma område som Bryggeriteatern, Mazzetikvarteret. 

 
Så här kunde arbetet se ut på Teaterhögskolan i Malmö och förstås så saknar jag mina vardagar där.  På något vis så växte jag upp där och kunde så småningom inte lära mig mer.
 
Jag sökte därför ett arbete som informatör (kommunikatör) på Arkitektskolan vid Lunds universitet och beslutade mig för att gå vidare. Det var dags att prova något nytt. Jag avslutar så småningom min yrkeskarriär på Arkitektskolan och min förhoppning är att de sista åren ger mig nya utmaningar.
 
Jag är glad för att arbeta med studenterna och särskilt i kursen Gestaltningsprocess och prototyp, en möbelkurs där vi ställer ut på Stockholms Möbelutställning varje vår i februari månad. Jag arbetar också med Arkitektskolans Vårutställning, Examensutställningen på Form Design Center, intressanta seminarier och symposier som skolan arrangerar. Jag är intresserad av arkitektur och formgivning så miljön är ju perfekt för mig. 
 
Jag är och har varit en lyckans ost helt enkelt! 
 
 

Kommentera

Publiceras ej