Äntligen, en dag med hyggligt väder. Sista sträckan med kastanjestaketet är nu klart, vi måste lösa grindfrågan. Kanske får vi helt enkelt bygga den själv. Jätteverbenan visar sig från sin bästa sida nu, blommorna slår ut vilken dag som helst. Vilken trädgård, det tål att sägas. I perennrabatten vet man aldrig vad som komma skall, överraskningar i olika färger. Tack och lov, jag hade inte klarat mig utan denna trädgård. Funderingar kring ett växthus finns, det är frestande, det finns en perfekt plats, så vem vet. 
 
 
 
 
 
 
När jag skriver tänker jag inte, jag bara skriver helt enkelt. Allt finns redan klart. Nu är jag dock lite betänksam efter att jag har lyssnat på ett program på P1 där man talar om språket. Programmet heter rätt och slätt Språket. För någon vecka sedan tog man upp begreppen huvudsats och bisats, man nämnde också svårigheten med semikolon (?). Detta hämmar mig känner jag och sätter lite krokben på mitt eget skrivande. Jag använder lite avslappnat semikolon, jag gillar dem. De känns inte så definitiva som ett kolon. Jag vill lämna lite utrymme för läsaren, det gör man med ett semikolon. Jag fortsätter nog på mitt eget sätt. 
 
Eftersom jag är nyfiken på Frankrike (igen) så dammar jag nu av min skolfranska från förr. 
Ack dessa franska verb, vilken tur att jag har god tid på mig, det lär ju dröja innan man vågar åka utanför Sveriges gränser. Jag fortsätter att vara extra försiktig, det går bra. Omtanken till äldre och sjukvården står högt hos mig, det finns ingen anledning att utsätta någon för risken. 
 
 
Jag kämpar vidare med min franska och har samtidigt fått lite huvudbry med mitt eget skrivande, grammatiken och alla regler. Måste de följas? Antagligen inte. 
 
I våras deltog jag i en skrivarworkshop och lämnade in en kort novell som skrivuppgift. Det är första gången någon granskar en text, någon som sysslar med skrivande fullt ut. Jag är stolt och glad eftersom jag fick beröm för min text med lagt tema "20-tal". En novell är en kort prosaberättelse. Ordet kommer från italienskans novella, som betyder "nyhet". Kanske är det just den korta berättelsen som passar mig? Jag är glad för att min första granskade text blev godkänd med beröm. 
 
Nu finns ju tiden att skriva och jag fortsätter helt enkelt. Om och när det blir dags att skapa boken då har jag värsta proffset här på Skårebacken. Dottern Ida Fia har sedan 2013 arbetat med design av bokomslag och interiörer. Redan 2008 startade hon sin verksamhet med grafisk design, foto, film och hemsidor. Merparten av hennes kunder är amerikanska och trevliga att arbeta med.  Man får boka in sig i god tid, ofta är hon fullbokad fem månader i förväg. Ta dig gärna en titt på hennes hemsida om du vill veta mer. 
 
Hon visar i korta filmer hur hon går tillväga, vissa kallar henne för expert på "layer". 
 
 
 
 
Lokalt här i Ystad arbetar hon med Cardiac Records och deras artister som t ex Frans. 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej