Här tar det inte slut, slumpen visar sig fortfarande gå in och spöka. 
 
Eftersom jag vill undersöka södra Frankrike och trakterna kring Montpellier gick jag med i en grupp på Facebook, en grupp med personer som bor, har bott eller vill bo i Frankrike. Jag söker nu ett mindre hus att hyra i södra Frankrike, kanske redan från nästa vår/sommar? Allt beror på pandemin och vår mors hälsa. 
 
I gruppen fick jag massor av råd och svar för hur jag kan tänka. Vill jag köpa ett litet hus? Kan jag få ett lån i en bank, med min pension? Skall jag hyra? 
 
Jag fick rådet att först hyra, för att känna av trakterna och prova mig fram. Det blir absolut det rätta. Jag såg ju att efter flera års trängtan (stark längtan) efter Italien och särskilt Toscana blev jag ändå fundersam i somras, när jag var på plats utanför Pisa, om det är det rätta, Italien och Toscana (?).
Mmmm. 
 
Det som jag däremot vet, är att jag kan inte stanna häruppe i norr, med dryga sju månaders mörker, regn, blåst och kyla. Det vet jag. Min kropp och själ längtar efter värme, sol och gynnsamt klimat. 
 
I ett av svaren visade det sig vara Ulrika som bott i Lund och startade upp butiken Ullrike i Lunds centrum. I hennes butik köpte jag tygblöjor och ullbyxor till Ida Fia, som då var liten baby. Det var populärt och trendigt med tygblöjor i början av 90-talet och jag hängde förstås på. Men det var en go känsla att inte köpa engångsblöjor som sedan kastades. På tvättlinan hängde ständigt dessa fina tygblöjor på tork. När Ida Fia sedan inte behövde sina tygblöjor längre använde jag dem som kökshanddukar och annat. Förstås så tvättades dessa i 90 grader vittvätt (mmmm). 
 
 
 
 
Ulrika har hus för uthyrning i Södra Frankrike, i de trakter som jag är nyfiken på. Hon har ett litet byahus i Portiragnes inte så långt från havet. Tänk om. Tänk om man skulle våga tänka sig? 
Jag får vänta till hösten för ett besök gissar jag, när nu alla öppnar upp kan vi få ett bakslag i pandemin är jag rädd för. Jag är fortfarande i riskgruppen och vill vara försiktig. 
 
En tillfällighet gjorde att Ulrika såg mitt inlägg i gruppen och svarade mig, kontakt har vi nu fått och jag hoppas att vi med tiden också kan träffas. 
 
Huset i Sövestad, Skårebacken säljs om jag skall till Frankrike, eller kanske hyrs det ut? 
Ida Fia planerar också för att gå vidare, i Sverige eller på annat plats i Europa, hon är nog inte riktigt färdig med Italien anar jag. Eftersom vi äger halva huset var här i Sövestad kommer vi fram till en lösning som blir bra för oss båda. Vi brukar vara överens om det mesta. 
 
Längtan och drömmar håller oss i bra kondition vill jag säga. 
 
Jag har tidigare berättat om La Belle Vue, som nu kan öppna upp för gäster igen, härligt! Jag blir ständigt imponerad över parets liv i Neffies. Med stor känsla och försiktighet har det renoverat sitt fantastiska hus. Esteter ut i fingerspetsarna, allt de stökar med blir vackert i all sin ärlighet. 
 
Kika in på deras Instagram, underbara texter och bilder som får dig att vilja leva igen. Jag önskar att jag kan åka senare i höst, kanske i september/oktober. 
 
Jag ser från inlägget igår att ni tummar upp och det blir jag glad för, det är ju inte bara för eget nöje jag skriver och babblar, jag vill ju också dela med mig, alltid kan jag inspirera någon. 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej