Efter sju månaders ledighet är jag tillbaka på plats - på Arkitektskolan vid Lunds universitet. 
 
Mycket har ju hänt dessa månader och allt blev inte som jag tänkt mig. Min idé var att jag under mina månader i Toscana skulle undersöka möjligheterna att pensionera mig tidigare - att skaffa mig en försörjning för ett års tid. Nu blev det inte så eftersom min kraft och min tid gick upp i rök, så att säga. 
 
Nu är jag tacksam för att vi inte är kvar i Toscana - i all den oro som finns för det nya viruset. 
 
I måndags kom jag till arbetet och blev så glad för att träffa mina goa kolleger igen. På bara några timmar var jag bekväm och igång med arbetet. Spännande utställningar kommer jag att arbeta med; Arkitektskolans vårutställning, Examensutställning på Form Design Center och South Sweden Design Days. I projekten får jag åter igen arbeta med studenter - min absoluta favoritsysselsättning. Nu känner jag att jag saknat dem alla; studenter och goa kolleger. 
 
 
 
 
Arkitektskolan betyder mycket för mig - det var där jag träffade den man som skulle bli min make och senare också far till våra tre fina barn. Han var student och jag var då sekreterare till professorn. Himmel och pannkaka - ett liv som känns väldigt avlägset. 
 
 
 
 
Det var också arbetsplatsen för den stolta städerskan Hjördis, min mor. Hon var en av de första som satte sin fot i A-huset, tillsammans med professor Bo Adamson tror jag. Tänk. 
 
Idag är det fredag och en första arbetsvecka har passerat. Veckan avslutades med många skratt och härlig energi tillsammans med kollegerna. Vi diskuterade valet i USA, Nordkorea, lakrits och förstås coronaviruset. Bättre avslutning på veckan kan man inte få. 
 
 
 
 
Jag har fått ett nytt litet kontor som jag redan trivs bra i, när jag ställt i ordning mitt rum inspirerade jag ett par kolleger att snygga till i sina arbetsrum, det är ju bra. Jag är ju fullständigt skadad och kan inte börja arbeta förrän jag har harmoni i rummet, sjukt jobbigt. 
 
 
 
 
 
Nu önskar jag bara att vi alla är försiktiga och hjälps åt att hindra smittspridningen av viruset. 
Det är inget att förringa - ingen kunde väl tro detta för en dryg månad sedan (?). Jag är glad att vi är
hemma. Nu besöker vi inte min mor Hjördis - vi är extra försiktiga - hon bor på
en demensavdelning med många gamla sjuka.
 
Hon får helt enkelt klara sig utan oss en vecka eller två tills vi i familjen har lite egen koll. 
 
Allt gott till er alla 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

1 kommentarer

gun

31 Mar 2020 01:50

finns på Facebook, men för det mesta på min telefon 078 188125. Allt väl här. Kram Gun

Kommentera

Publiceras ej