Jag blev nog lite snopen, jag som kom tillbaka till Arkitektskolan efter lång ledighet. Det fanns massor av spännande projekt som väntade nu under våren och finaste nya rummet gjorde jag till mitt eget. 
 
 
 
 
Allt började med den vanliga influensan, trodde vi alla. Men så mycket allvarligare. Jag hoppas att vi lär oss en läxa, att vi inte skall blanda och gå över gränserna. Det blir farligt visar det sig. Trots alla rykten om att allt började i ett kinesiskt laboratorium (enligt USA) så är det högst sannolikt att allt började på marknaden. Bilderna från marknaden vill man inte se; levande djur blandas med döda djur, fisk, fågel, nöttköt och gris i en salig röra. Det är nog där vi gick över gränsen gissar jag.
 
Tidigare har jag hört talas om fågelinfluensa och svininfluensa - redan där var man över gränsen.
Att vi inte lär oss. Jag kan ha helt fel förstås. Jag hoppas så. 
 
 
 
 
På Arkitektskolan har vi klarat oss bra - vi arbetar på distans och löser efterhand de situationer som uppstår. Jag skulle under våren arbeta med tre utställningar som nu inte går att genomföra fysiskt på plats i A-huset. 
 
Vi hittar andra sätt - vi gör digitala utställningar istället. Studenterna är som alltid kreativa och ligger i framkanten. Inget är omöjligt - allt går att ordna. Vi möts i Zoom och det går över förväntan. 
 
Jag har oftast min arbetsplats på vindsvåningen men igår, måndags, flyttade jag tillfälligt ned till bottenvåningen, för att få en ny utblick. En solros fick jag som extra uppmuntran. Det är viktigt att man har en bra arbetsmiljö när man skall vara kreativ. Annars avstannar liksom processen. 
 
 
 
 
Det som jag trodde skulle handla om tre månaders pandemi - blir nog snarare ett år minst. Inget av det som vi planerat kan vi idag arbeta för, tiden får visa oss vägen. Tänk att vi faktiskt hann komma hem från Italien? I god tid dessutom, enligt ursprungsplanen skulle vi flytta hem först i slutet av februari. Tänk, det var inte meningen. 
 
Nu är det viktigt att vi får en mening med det begränsade liv som nu levs. Skog, hav och natur är säkerhetsventilen för min del. Jag försöker också utveckla mig i skrivandet och målandet. Det är det lilla som ofta gör mig glad, ett påslakan i 100% linne som jag så länge önskat mig - det gör mig glad. En skål med vitlök och pärllök gör mig glad. En solros, en fin gammal gentleman som vilar i fåtöljen, en blå himmel, en vimpel, jordgubbsplantor som blommar, slingerkrasse som kikar fram ur jorden. 
 
Tänk så mycket vackert vi har omkring oss? Vi skall bara få syn på det. Det som annars tas för givet, som t ex en liten korg med lök - hur vackert som helst! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej