Vad gör man nu när pandemin blir långt mer än sex månader? 
 
Vad gör man nu när det kanske tar två år eller mer? Om vi ens kan återgå till ett normalt liv med resor och umgänge över alla gränser. Snabbt vänjer sig människan och ställer om.
 
Dottern Ida Fia och jag får bo kvar här på Skårebacken under höst och vinter. Värderingen av huset gick bra och vi kan räkna med att få tillbaka det vi gav. Budgivningen förra sommaren hettade till då vi var fler som blev så förtjusta i huset. 
 
Förra veckan gjorde jag en skiktröntgen av mina lungor eftersom jag har fått en märklig hosta (?). 
Jag talade med min läkare igår och alla prover ser OK ut, så också röntgen. Tack och lov!  

Nu fortsätter jag min hälsoresa med målet att jobba bort ytterligare tio kilo och få bättre kondition. En allergiutredning skall också göras. Kanske ni vet? Röd i halsen, rethosta, men ingen feber och inte direkt ont i halsen. Kommer och går sedan februari månad. Vad kan det vara? 
 
För att vi inte skall bli alldeles till oss i vår isolering har vi nu köpt en liten husbil. Den blir bra i pandemitider tänker vi. Man kan sova 2-3 personer, det finns kök med gasspis, kyl och frys, toalett och dusch, två soffor med matplats. Fräsch och genomgången är den, vi köpte den av familjen Isaksson i Dalby och hämtade den så sent som igår. 


(null)

Vi behöver friheten, ibland tillsammans, men nog oftare på egen hand, att göra resor till Lofoten, Bohuslän och Gotland. När och om pandemin lättar kan man köra söderut, till Italien och Frankrike. Jag kan skriva och måla i annan miljö, jag behöver inte sitta fast här i huset, jag kan ge mig iväg på egna resor. Ida Fia har planerat en resa i oktober för att fotografera, filma och dröna. Hon har inte haft semester i sommar och tar ledigt nu i oktober. Det finns så mycket fin natur och spännande platser att se men man vill inte hyra in sig just nu. 
 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

 
Bilen är 5,99 m lång och går som personbil på broar och i vägtullar utomlands. Den drar dryg 0,7 liter diesel per mil och ser ut som de två hästlastbilar vi tidigare har haft. Lätta och roliga att köra.
 
Hur väl detta faller ut, det vet jag inte, men livet pågår och det gäller att ta tillvara tiden. 
Jag är trött på att sitta still, som ni vet. Bilderna är lånade av Ida Fia som tog bilder i lördags då jag fick en fin arbetsdag i trädgården, assisterad av Siri och Signe. 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 





Kommentera

Publiceras ej