I alla tider har berättandet varit viktigt för oss människor. Varför vill jag hela tiden skriva och berätta? För vem skriver jag? Kanske mest för min egen skull? Det började när jag var väldigt ung och skrev dagbok, kanske var jag 14 eller 15 år? Det som är så tråkigt är att dessa dagböcker försvann när jag var kring 20 och det är så synd. Vem var jag då? Vad för slags funderingar hade jag? Är jag i grund och botten densamma?
Jag kan ana att dagboken var fylld med frågor kring ung kärlek, så var det ju för oss alla i ungdomsåren. För visst känner ni igen detta?
Bodil Malmstens bok "Så gör jag - konsten att skriva " läser jag nu, jag är förtjust i hennes sätt att skriva. Hon flyttade också söderut, till ett annat klimat och där människorna är annorlunda om vi jämför med oss svenskar. Hon har skrivit mycket om sina erfarenheter och sitt liv i olika böcker.
Nu blir mina blogginlägg tätare och kortare. Jag ser att ni är många som kikar in och det är jag glad för. Just nu tar jag bilderna med min telefon, jag behöver tid att lära mig den nya fina kameran.
På sena kvällar ser jag till trädgården. Det handlar om morötter som spränger sig ur marken, fikon som mognar, solhattar i härliga intensiva färger, ett ungt äppleträd som vi planterat (det har sin egen historia), gul zucchini, törstiga solrosor och sprängfyllda sockerärtor.
Himmel vad vi har ätit gott i sommar och vi har grönsaker för ett tag till. Salladslöken vit och lila puttrar i lite kokosfett med salt från Himalay, ibland i sällskap av morötter och palsternacka, det blir så gott som tillbehör till annan vegetarisk grund. Hallonen kan vi plocka direkt till morgongröten. Äpplen, s k pappäpplen, en gammal sort av matäpplen, har vi sparat i frysen och resten har grannarna fått. Tomater av olika typ är så goda i smaken och äts efterhand. Jo visst, det var mycket arbete på försommaren - men det var det väl värt. Nu förbereder vi planteringslådorna för övergången till höst och vinter.
Mitt läkarbesök gav ringar på vattnet och mitt EKG kunde ha sett bättre dagar, likaså blodtrycket var lite i högsta laget och på måndag skall jag röntgas. Jag är inte förvånad utan jag har nästa räknat med att min kropp har en del att berätta om all stress och oro jag har haft de senaste åren. Det sätter sina spår. Jag lyssnar till min läkare och skall fortsätta mitt arbete för en bättre hälsa.
