Med min nybesiktigade lilla Citroen pep jag iväg till Nora och Bergslagen för att titta på ett hus. 
Jag gissar att jag kommer att ha besökt fler udda ställen i vårt avlånga land, innan jag hittar den nya platsen för mitt boende. 
 
Många av mina kamrater är frågande till min "rörlighet" och min icke närvarande respekt för att söka nytt. De flesta av mina kamrater bor på samma ort, kanske t o m i samma hus och har samma arbete sedan massor av år tillbaka. Vad gör det? När de är lyckliga? Det är huvudsaken nämligen. 
 
Själv är jag en stor vän av förändringar, det präglar mitt liv helt enkelt. Jag är nyfiken och vill lära mig nytt, jag vill tänja på gränserna till mitt kunnande och testa av min erfarenhet. Det är spännande, jag lovar. 
 
I fredags tog jag ledigt och körde så de 60 milen till Nora, tog in på Lilla Hotellet som jag så varmt rekommenderats. När jag kom fram vid femtiden då snöade det lite lätt och den lilla staden visade sig från sin bästa sida. 
 
Jag har inte mycket val nu, jag måste ut för att hitta ett nytt boende, vi skall flytta ut den 4 mars. 
För att inte sprida smitta eller bli smittad gör jag mitt bästa med munskydd och engångshandskar. 
Jag är inte alls tillsammans med andra och åt min lunch i bilen (!). Andra är inte lika försiktiga, det ser jag. 
 
 
 
 
 
 
Nora är en trevlig liten stad och alla dessa fina trähus, tillsammans med Hjo och Eksjö bildar de tillsammans Treträstäder
 
Utanför staden var det allmänt väldigt välskötta gamla gårdar, herrgårdar och hus, alla byggda i trä. 
 
Som skåning och från det "platta" landskapet blev jag förtjust i det kuperade landskapet med berg och dalar. 
 
Det fanns två hus jag skulle ta mig en titt på och det första var en fin gammal järnvägsstation i Stiberg. Huset var imponerande stort och alldeles för mycket för mig ensam. Jag visste inte att det fanns en extra lägenhet på ovanvåningen. En imponerande byggnad som förpliktigar mer än jag väntat mig. Härligt att få besöka men ej aktuellt för mig att köpa. 
 
 
 
 
Detta hus däremot är jag mycket intresserad av och jag hoppas att jag kan vara med i spelet. Jag måste träffa huset och platsen för att känna in. Huset ligger i en dal, mellan två mindre "berg" där man redan på medeltiden bröt järnmalm. Konungastollen är 270 meter lång och går in i berget, dess uppgift är att fungera som dränering för gruvorna längre upp, den ligger bara 100-150 meter från huset. 
 
 
 
 
Fantastisk natur och från huset hör man styrkan i bäcken som tar med sig vattnet från berget. Ett lugn, ca 450 meter till asfalterad väg, lite som Trillabakka, lagom avsides. Här finns det vandringsspår inpå knuten, här kan man ta på sig stövlarna och gå direkt ut i den magiska naturen. 
Man kan vandra upp till Gruvparken Klacka-Lerberg, som är ett fridat området. 
 
Jag stod länge på platsen, utanför staketet förstås, och kände efter, det kändes bra. Här kan jag tänka mig att bo, till en början kanske på somrarna och lediga dagar och längre fram permanent. Det behöver renoveras fönster och troligen isoleras och förberedas för ett permanent boende. 
Platsen är fin. Priserna på husen är norröver är ungefär hälften av vad man ger i Skåne. Detta gör att jag kan få en gynsam ekonomi och samtidigt ha möjligheterna att vistas i Italien eller södra Frankrike när jag väl pensioneras. Jag arbetar några år till och inväntar pandemin och dess ringar på vattnet. 
 
 
 
 
 
 
 
Mäklaren har planerat för visning i januari månad, jag hoppas att den blir av. Vissa hus säljs idag innan visning (!) trycket är hårt.
 
Det börjar bli ont om tid för mig att hitta ett nytt boende - och i värsta fall har jag husbilen. I veckan undersöker jag och bokar in ett magasin till möblerna, för att vara på säkra sidan. Jag vill flytta ut i god tid för att städa och göra fint på Skårebacken. I januari hoppas jag också att det kommer fler hus på marknaden, det gäller att ha många bollar i luften samtidigt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej