helenesveningsson.se

Nu gick det upp för mig varför jag så ofta vänder mig om i skrivandet. Min historia kan ju knappast vara intressant för gemene man. Jag skriver helt enkelt för mig själv, för att jag inte skall glömma.  Jag skriver också för barnen, om de råkar vara intresserade.

 

Bloggformatet är behändigt och lätt för den som tycker om att skriva.  Ni som läser min blogg får stå ut med mina tillbakablickar. Fortfarande är ni mycket restriktiva med att gilla mina inlägg, om jag ibland har nästan 100 läsare ser jag endast 10 som gillar inlägget (?). Vad beror detta på? 

 

Varför skulle jag glömma? Jo, för att jag sannolikt också får Alzeimers sjukdom. Redan nu måste jag hänga upp vissa vardagliga göromål på en praktisk lösning, för att inte glömma. Jag har till exempel skaffat en veckodosett för min medicinering och varje dag måste jag repetera vilken dag det är (?). Inte bra känner jag. Kanske är jag bara virrig och har svårt att koncentrera mig, vem vet? 

 

Vår mor Hjördis har Alzeimers sjukdom och till detta också en vaskulär demens. Alzeimers sjukdom finns i två varianter; ärtflig eller spontan. Den ärtfliga varianten gör sin entré tidigare i livet medan den spontana kommer senare. Vaskulär demens, som ofta går hand i hand med Alzeimer är inte påvisat ärtflig, vad jag förstår. De flesta av mina mostrar har haft samma demenssjukdom (blanddemens) som vår mor Hjördis och risken är nog ganska stor att jag får detsamma. När jag ser tillbaka så har jag på ett par sätt följt henne i spåren och troligen kommer Alzeimers att pocka på min uppmärksamhet så småningom. Jag kan inte riktigt minnas när vår mor Hjördis visade sina tecken på sjukdomen, kanske var hon kring 75 år (?), som nära anhörig ser man inte riktigt, det kan smyga sig på. 

 

Detta är nu min förklaring till att jag så ofta vänder mig om och vill berätta, jag skriver för att jag inte skall glömma helt enkelt.  

 

Innan jag fick uppdraget som producent tog jag hand om de gästlärare vi hade på skolan och av många av dem fick jag bra kontakt med. 

 

Jag fick också ta emot och ibland socialt introducera våra internationella gäster. Från Frankrike kom Valerie Le Huche som var gästlärare inom ämnet rörelse. Vid något tillfälle tog jag henne till Österlen och min favoritplats Ales Stenar, hon blev, förstås, hänförd och vi gick genast igång med idéer om att använda platsen för undervisning i Tai Chai, vilken energi, vilken plats! Det fanns under åren många andra internationella gäster som skulle mötas och tas hand om, en rolig arbetsuppgift. 

Faktiskt så fick jag också ett udda uppdrag på Arkitektur, när arkitekturprofessor Jan Henriksson bad mig hämta upp kultur- och skolminister (1982-89), Bengt Göransson. Han kom med flyg till Sturup och jag hämtade honom på flygplatsen med vår lilla Citroen. Vi fick en trevlig resa med bil tillbaka till Lund och Bengt Göransson berättade allt om Skånska Mord, det handlade om 1) Esarparen 2) Veberödsmannen 3) Hurvamorden 4) Yngsjömordet och slutligen 5) Bessingemordet. Bengt Göransson skulle ha en föreläsning för arkitektstudenterna om Folkets Hus vad jag minns, så här efter många år, detta har nog varit 1985 eller så. 

Tänk vilken tur jag har haft, jag har träffat så många olika slags människor och lärt mig så mycket. 

Det var på Teaterhögskolan i Malmö jag lärde mig allt om analys och reflektion! Jag gör det hela tiden, jag är jättejobbig och ställer hela livet mot väggen, hela tiden. Ack, jag blir så trött på mig själv. Tänk om jag istället kunde luta mig tillbaka och inte bry mig. Tänk om. 

Fortsättning följer