Alla dagar borde vara mors och fars dag, de borde också vara dottern och sonens dag. Alla har vi de svåraste rollerna att axla. Rollerna innebär kärlek och lycka, men också sorg och förtvivlan. Det ställer orimligt höga krav på oss alla - så är det helt enkelt. Idag saknade jag min egen mor Hördis. Jag får nu vänja mig vid att strax leva utan henne och då är jag inte längre någons dotter.
Jag får en ny roll.
Idag var det Mors Dag och jag fick en egen dag med dottern Ida Fia på Wanås Konst, beläget vid Wanås slott, någonstans mellan Kristianstad och Hässleholm. Jag har länge varit nyfiken eftersom jag för ett tag sedan ordnade en studiedag på platsen, för arkitektstudenter, en dag som skulle ge dem inspiration och skapandefrihet utan gränser. Jag förstår varför kollegan Monika valde Wanås.
Promenaden i skulpturparken tog idag drygt två timmar och gav oss 7 500 steg, motionen fick vi på köpet. Intressanta installationer mötte vi på vår väg och gissa om det blev diskussioner om konst, val och former. Vi båda arbetar ju i området där vi behöver vara kreativa och vi behövde fylla på våra lager av intryck, nytänk och få inspiration att ta med oss in i arbetet.
Vädret var så fint och anläggningen vill jag varmt rekommendera. Ta gärna med er egen matsäck och ät ute i parken.
