Kära ni som har fått vänta på ett inlägg i min blogg, men jag har inte haft orken och ej heller glädjen eller inspirationen. Också en glad höna kan ibland tappa energi visar det sig.
Käraste Skårebacken är nu såld och vi flyttar ut den 4 mars. Vi är glada för att lämna över till en stark och modig kvinna, som också valt att gå sin egen väg.
Hon får ett präktigt hus med fötterna i god byggnadstradition, i en by med vänliga själar. Närma till havet och vandringsområden, underbar trädgård (!) att fortsätta vårda. Oh, jag är avundsjuk.
Nu har jag då sett mig omkring efter ett eget litet hus, för mig och hundarna Signe och Siri. Vi kommer att ha delad vårdnad förstås. Precis som två små skilsmässobarn får Signe och Siri pendla mellan mitt lilla hus (hoppas jag) och Ida Fias lägenhet någonstans (?).
Idag höll jag på att lägga ett bud på ett litet hus i Sankt Olof - men vilken tur för mig att jag i telefon talade med ägarinnan som så där lite i förbifarten säger "- Ja, förresten, det finns ju en sådan där växt, heter den typ vildslide? Men det är ingen fara, jag har dragit upp skott och lagt singel över."
Vem är det som vakar över mig? Någon gör det - det är helt klart. Detta huset blev det tredje huset med parkslide, som jag blivit intresserad av. Minns ni mitt inlägg från 26 september?
Jag blev ju i september så slagen till marken och förälskad i en plats och ett hus, Johannas Hus, men på tomten fanns ca 1 000 kvm parkslide. Den nästan slickade husgrunden med sina vackra skott.
Se upp om ni skall köpa hus, denna invasiva olyckssaliga och förskräckliga växt sprider sig just nu.
Okunskap och bristfällig information är roten till det onda.
Om ni hittar denna på er fastighet (?) då har ni anmälningsplikt till Länsstyrelsen. Sorry.
Men visst är den vacker? Växten kan bli tre meter hög och bladverken är vackra, lite hjärtformade.
Idag höll jag på att ge ett bud på 2 mkr på huset i Sankt Olof, jag var så på hugget, men någon vakade över mig och fick mig att ringa till ägarinnan, bara en stund innan jag skulle lämna mitt bud till mäklaren. Det kunde ha gått så illa.
Nog om det, nu söker jag alltså då ett litet och äkta hus, gärna på fina Österlen. I en skogsglänta eller i en liten fin by. Vet ni någon som har ett lite hus som behöver kärlek och byggnadsvård?
Som detta lilla hus som finns vid Sövdeborgs slott? Ett drömhus för mig - men slottsägarna är inte beredda att släppa det, ej heller hyra ut. Så synd med så många tomma ensamma hus i de vackra skogarna. Jag skulle gärna bo där.
Kommentera