Ni som följer mig vet att jag för något år sedan planerade för en tidig pension och en flytt söderut. Jag är en bra bit på väg faktiskt och har t o m varit en sväng nerom Toscana och flyttade in på La Casolare, inte så långt från Pisa. 
 
Jag kan inte låta bli, utan repeterar ett par bilder från vistelsen där. 
 
 
 
 
 
Trillabakka Gård såldes sommaren 2019 och samma dag som vi flyttade till Toscana skrev vi det sista pappret på Coops parkering i Veberöd. Allt var packat och vi alla (Ida Fia, jag och hundarna de tre) var förväntansfulla, vi hade längtat i flera år.
 
Vi fick avbryta vistelsen tidigare än planerat och kort därefter kom Corona, som en objuden fiende,  in i allas våra liv. 
 
Men vi kommer tillbaka, kanske redan nu i oktober,  vi hoppas på tre veckors semester, vi kör ner med Eno (husbilen), via Dolomiterna och vidare till Toscana. Allt beror på hur pandemin utvecklar sig och om man är vaccinerad. 
 
Nu har jag också sålt det sista huset, Skårebacken och hela söndagen har jag tillbringat i källaren för att sortera, kasta och spara. Jag reser numera lätt i livet och det är en ganska enkel manöver vill jag säga. 
 
Om 12 dagar (!) flyttar jag till den mest bedårande lägenhet, i ett charmigt gatuhus, granne med Kulturen, i Lund. Jag är född och uppvuxen i Lund, men har varit på resandets fot i 42 år (!). 
 
Visst, det finns ingen egen trädgård, men en fin bakgård in på gården. Lägenheten ligger i gatuhuset och har två fönster mot Hjortgatan och två fönster in mot den fina bakgården, första våningen och känslan domineras av "eget hus".
 
Jag har dessutom, tillsammans med dottern Ida Fia, en liten söt husbil. Eno, som han heter, är liksom ett sommarhus på hjul och du kan parkera nästan var du vill. Billig i skatt, billig i drift (0,78) och fantastiskt go att köra.
 
Jag tycker ju om att köra bil och har många timmars erfarenhet med hästar, utan hästar, i Paris, i Rom, på italienska landsbygden, på den franska landsbygden, till Nora, till Gotland, till Stockholm. Jag har t o m blivit tagen för fortkörning i Norge, när jag körde upp dottern (Ida Fia) och hennes islandshäst (Esja). 
 
Jag är glad för att jag inte hann pensionera mig och mitt arbete är roliga är någonsin. Just nu hettar det till med digital utställning i Stockholm med årskurs 2 inom kursen Gestaltningsprocess och prototyp. Vi har digital presskonferens imorgon kl. 10.00. Läs gärna mer på vår hemsida.
 
 
 
 
Annars präglas dagarna av att packa, pianot hämtas av ung musiker här i veckan, jag bor några dagar i Ystad för att koordinera med flyttstädning och så. Jag har en gräsklippare och en trimmer som kan säljas för en bra peng, endast använd vid sex tillfällen förra sommaren. Jag har en stor hundbur i tyg (Isaks) och ett hundgaller till en Citroen C4. Jag har också ett trädgårdsmöblemang som jag kanske inte kan ta med mig. Hör av er om intresse finns. Allt ryms i mitt förråd och Ida Fias förråd - men jag tycker inte om att ha ting som inte används. Jag får liksom utslag på kroppen. 
 
 
 
 
Vad säger vi då om vädret? 
 
 
 
 
 
Visst längtar vi efter sol och värme? Som tröst minns jag med bilder den fantatiska trädgården här på Skårebacken.
 
Birgitta som flyttar in här den 19 februari blir lycklig, hon är också en trädgårdsfantast och det är roligt att lämna över till henne. Jag får just nu, ett par år, klara mig utan trädgård, här har jag lärt mig massor, detta blev min första egna trädgård, denna på Skårebacken.
 
På Ola Hans Gård var det maken Anders som var trädgårdsmästaren och på Trillabakka Gård fanns inte tiden. Jag är ganska stolt faktiskt. Jag har lärt mig massor. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej