Också en skåning kan sakna snön.
 
Jag minns våra vintrar på Trillabakka Gård, då vi ofta blev insnöade. Det var underbara dagar när brasan gick igång tidigt på morgonen, kring klockan sex och sprakade hela dagarna långa. Det gick absolut ingen nöd på oss. Snöstormarna slickade den kringbyggda gården som stadigt stod kvar. Byggnadstekniken från sent 1700-tal var anpassad för de skånska vindarna, man la ryggen mot vinden och inne på gården var det skyddat. 
 
Oh vad jag saknar dessa dagar! Jag saknar Wilma, vår blandhund (New Foundland/Sankt Bernhard) som älskade snö av allt annat. Hon ville gärna ligga i en snödriva hela dagarna, hon älskade snön, detta ser ni väl på bilderna. 
 
 
 
 
 
En av de finaste jularna var när jag och döttrarna blev insnöade och fick fira julafton ensamma. Inte en chans att vi kom ut för att inhandla det sista som t ex julmusten. Vi fick vara kreativa och det var en fantastiskt fin julafton, med Klara Mimi och Ida Fia och förstås alla hundar. 
 
Jag blir glad när jag hittar alla fina bilder, jag jobbar med att arkivera i Drop Box, jag vill att de skall hittas också när jag inte är med längre. Det finns bilder från stilla dagar med sol men också från de stormiga och dramatiska dagarna då vi fick gå upp till grannen Johanna Klingspor för att köpa ved lite akut. Vi tog med oss ett tefat för att transportera över fälten. Härliga dagar! 
 
Hemsidan och denna blogg har ersatt mina dagböcker. När jag var ung skrev jag dagbok och 
detta är ett lättare sätt att dokumentera sina minnen och funderingar. Att jag delar med mig, är säkert ofta inte intressant för någon annan - men så får det vara. 
 
På hemsidan finns massor av fina bilder, de är guld värda för mig. www.trillabakka.se 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej