På med arbetsbrallorna igen vilket ger mig lycka.
För en stund tappade jag min identitet och blev en stadsfru. En stadsfru som vankar omkring utan projekt och mål i livet. Lite fin i kanten och utan jord under sulorna.
Jag skall åter igen fylla mina arbetsbrallor, jag skall tillsammans med Ida Fia planera projekt. Vi skall hitta det rätta namnet för huset/torpet, det skall vi undersöka på samma sätt som när vi hittade namnet till Trillabakka Gård.
Trillabakka Gård, som blev familjens andra byggnadsvårdsprojekt, som i augusti 2019 fick ge vika för vår flytt till Toscana. En flytt som inte blev vad vi tänkt oss. Sjukdom, död och corona kom i vägen.
Jag har inte obegränsat med tid längre och agerar därför i bästa tempo. Jag har prickat av på min lista: stadslivet är inget för mig.
Tack Ida Fia (äldsta dotter) som delar mina intressen och så också nu det fina huset vi tillsammans har köpt. Med detta samköp får vi båda en luftig och generös ekonomi som ger frihet. Frihet är avgörande.
I eftermiddag var vi hos greven på Trolle Ljungby Slott, för att skriva de sista avtalen.
Jag är otålig och än mer nu när jag ser att de som renoverade Lillstugan, Folkes Bygg och Byggnadsvård i Hanaskog har haft ett finger med i renoveringen av detta fantastiska hus som vi nu faktiskt har köpt. Sjukt.
Folkes Bygg har dessutom varit med om att bygga en skola i Nairobi. Goda förebilder. I vårt egna bagage har vi arbetat med välgörenhetsprojekt och haft fadderbarn sedan 90-talet. Läs mer på hemsidan (Folkes Bygg) om just projektet Oloo School, Kibera, Nairobi.
Bilden är lånad från Folkes Bygg och Byggnadsvårds hemsida
Som att detta inte var tillräckligt så ser jag att Folkes Bygg samarbetar med en annan favorit: Gantelius Fönsterhantverk från Köpingebro. Det är en stor glädje att följa hans arbete, så omsorgsfullt, så klokt och han visar på alla sätt att detaljerna i ett arbete är avgörande.
Precis så är det i livet, det är detaljerna som gör det.
Povel Ramel (refräng 4)
Det är dom små, små detaljerna som gör’et,
var litet kugghjul är viktigt för maskineri’t.
Det är ens eget fel ifall man själv förstör’et,
så var aktsam,
ja, vars aktsam
om varenda liten bit.
Citat från Gantelius :
“Att byta fönster eftersom de är dragiga, är som att skrota din bil eftersom däcken är slitna.”
Här i det fina huset på Hjortgatan 12 har man bytt ut fönster och det blev inte bra. Långt ifrån. Moderna, tråkiga, täta och hemska fönster. Huset är byggt kring 1860 och jag undrar varför inte Lunds stad tar mer ansvar för de gamla husen.
Man borde mer seriöst göra en bevarandeplan, det ser förfärligt ut på många ställen här i centrala Lund. Illa skötta hus där studenterna härjar utan respekt för medmänniskor eller byggnader. Ett av skälen helt klart till att jag inte passar här. För mig är sammanhanget som jag befinner mig i viktigt.
Jag är glad för att jag är kritisk och reflekterar över livet och dess upplägg. Jag är glad för att jag är den jag är.
Jag är glad för att jag med åren lärt mig att hitta den rätta platsen. Platsen i förhållande till solens uppgång och nedgång. Rummen, såväl inom- som utomhus, om de inte finns så skapar du dem. Om de finns och ger harmoni - då lämnar du dem ostörda. Föredra det enkla i färger och material. Välj det äkta i materialen. Allt detta tillsammans blir harmoni. En sak att avrunda med; kasta och skala av det mesta av det materiella, det blir oftast en börda.
Det är inte mycket du behöver för ett liv.
Kommentera