Upp med hakan får gälla nu helt enkelt. Igår träffade jag ett par kolleger från Arkitektur, vi var på Gamla Biskopshuset här i Lund. Vi förberedde där liveinspelningen av symposiet som vi har genomfört idag. 
 
Det var så kul att träffa dem, vi skrattade och var så glada, på avstånd vill säga, förstås. 
Tillsammans frossade vi i vår längtan efter att få resa igen. Oh vad alla längtade. Vi var verkligen överens. 
 
Upp med hakan, jag har hittat mina knep, vardagliga saker; en god dusch varje dag, lite trevliga kläder och lite rouge på kinderna och blått vid ögonkanten. Det gör susen faktiskt.
 
Även om jag inte träffar någon så är jag fin ändå. Det känns viktigt att hålla fanan högt, att inte låta pandemin vinna och golva oss. Jag håller modet uppe och drömmarna samlas på hög. 
 
På födelsedagen fick jag perfekta presenten för att göra uppiggande morgondrinkar.
Här länk till ICA som har 5 recept på gröna nyttiga drinkar. Alla knep är tillåtna. 
 
 
 
 
Det blev pannkakstårta på min födelsedag och på söndagen blev det utflykt till Österlen och havet.
 
Jag kan varmt rekommendera en tur till Reunion i Hagestad. Efter ett försiktigt besök i butiken som kan beskrivas med ord som; fingertoppskänsla, byggnadsvård, linne, naturligt, vackert, rumslighet, ljus, kvalité och samvaro. Vi fick med oss goda smörgåsar och Kiviks dryck, för att äta vid havet. Inpackat i fina pappkartonger med bestick, med sådan finess. Kladdkaka med lime och kokos, kladdkaka med salt choklad, det avslutade vi med. Vi fick sedan gå minst 10 000 steg för att inte lägga på höften. 
 
 
 
 
Gardinerna är på plats, men de får tvättas en gång till för att få den där goa känslan, skrynkligt skall det vara. Jag tycker inte om det strama. Jag har fått nog av det strama. Jag hittade symaskinen och kunde ordna sömmarna på egen hand. Det strama kan jag tvätta bort, då blir linnetyget fantastiskt fint.
 
 
 
 
 
Tänk om man också kunde "tvätta bort" det strama hos vissa? Det strama i deras hållning? Deras hållning till livet? Som om livet är för evigt? Varför inte istället vara ödmjuka, kärleksfulla och omsorgsfulla? Att vårda sina relationer? Då talar vi om goda energier istället för de kalla och strama. Kan det vara rädslan som gör vissa människor strama? Rädslan för att vara sårbar och öppna upp? Är man rädd för vad man skall hitta där? 
 
Frågan väcktes i mig när jag såg mitt favoritprogram Babel, där författaren Caitlin Moran medverkade. Länk till programmet. Jag har inte läst hennes böcker, men nog framöver.
 
I programmet reflekterar hon över föräldrarollen och när den rollen övergår till det som vi inte har kompetensen för. När vi inte längre räcker till. Hennes fokus ligger på kvinnan förstår jag. 
 
Se gärna programmet, så förstår ni vad jag menar. 
 
 
        
 
 
Jag har inte någon TV och det går väldigt bra utan. 
Jag kan nu välja vilka program jag vill se, jag blir mer aktiv i mina val. Jag älskar dokumentärer, Trädgårdstider, Husdrömmar, Babel och program om arkitektur och design (konst). Det finns massor att titta på. Jag använder min lilla dator, ibland kompletterad av större skärm, det räcker så väl. 
 
På kvällarna kan jag promenera, läsa, skriva eller teckna/måla. Eller bara vila och vifta på tårna. 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej