När jag går till bilen på morgonen, under arbetsveckan, då går jag förbi Lovisaskolan.
Jag kan nästan minnas den nervösa känslan inför första skoldagen. Mina goa vänner var där; Christel, Carina, Susanne, Sven, Anders och många andra som bodde på Sofiaparken. Vi hade gått på lekis tillsammans kanske ett år innan och var trygga med varandra.
Jag parkerar bilen vid parken och kan ibland tycka mig se min mor Hjördis sitta i fönstret, i sin lägenhet på andra våningen, Sofiaparken 5E. Hon väntade på oss, ofta tyckte hon att vi var sena. Men det är inte min mor som bor där, idag är det två unga studenter som bor där.
Under arbetsveckorna längtar jag hem till Ryssberget och Himlatorp. Denna morgon vaknade jag av solen, på min ovanvåning - och det var en frostig vacker morgon.
Kan det vara så att vi går in i sista vinterperioden? Jag fick fina vinterbilder här från Himlatorp, det hade snöat och bilderna tog Ida Fia på kvällen, den 2 februari.
På lördagens morgon fångade jag ett par ögonblick innan frosten gav sig iväg. Tänk som det kan bli? I januari förra året var jag här och blev förälskad i platsen, jag kunde inte köpa på egen hand. Jag köpte istället en lägenhet i Lund och dottern Ida Fia köpte en lägenhet i Ystad. Superfina lägenheter båda två.
Med goda föresatser flyttade vi in på olika håll och utforskade ärligt och uppriktigt våra nya sätt att leva; i stan, bekvämt och obekymrat i lägenheter.
Efter bara ett par tre månader visade det sig vara helt fel för oss båda. Vi mindes båda huset här på Himmelriksvägen och bestämde oss för att ändra kurs. Vi längtade båda tillbaka till skog och ett fritt liv med projekt och trädgård. Vi längtade till ett hus med historia och äkta uttryck. Det fick vi här på Himlatorp.
Det är viktigt att kvalitetssäkra sitt liv, att emellanåt lägga allt på bordet och reflektera; är detta på riktigt? Vill vi detta? Finns det annat? Bör vi bryta ett mönster? Vad har vi för möjligheter? Vilka drömmar har vi? Hur kan vi nå dem?
Ibland går det inte hela vägen som man tänkt sig, man tar en halvhalt i livet och arbetar sedan vidare.
Livet är en gåva och vi skall vårda och förvalta det på bästa sätt, sätten är olika. Det finns lika många sätt som det finns människor - härligt!
Kommentera