Med åldern blir man mindre kräsen tror jag. Strax fyller jag 63 år och jag behöver inte så mycket för att känna lycka.
Förr var lyckan att vara tillsammans familjen, vardagar som lediga dagar fylldes av alla barnens nyfikenhet och bubbel. Jo förstås, det var mycket som skulle koordineras med arbete i Köpenhamn, arbete i Malmö, boende utanför Lund och skolor i Dalby. Vi föräldrar arbetade båda heltid men lyckades ändå knåpa ihop livet.
Jag saknar min familj. Jag saknar min mor. Jag saknar en dotter.
Trots det kan jag känna lycka och vara rädd om och vårda varje dag. Inget annat finns att göra.
Här på Himlatorp är det nio grader i köket, ibland har vi elva grader och då svettas vi nog lite.
Idag har jag arbetat hemma och på min kafferast hög jag en korg med ved. Vilken lycka vill jag säga!
För min hälsa är det avgörande att jag i min dag flikar in att sköta torpet, att hugga ved, att ta en titt på örnarna som seglar förbi, kanske ser jag hackspettarna, ett par, stolta i sin hållning, leta insekter i stammarna. Promenader med hundarna, jo också idag, i stormens öga.
Just nu i skrivandets stund tog jag en paus från arbetet, kvällsarbete eftersom min samägare är på drejningskurs i Kristianstad.
Jag passar på, vi har deadline för vår medverkan vid Southern Sweden Design Days
planerad i slutet av maj månad. Anmälan och texter måste in senast ikväll.
Vi brukar ha en utställning på Form Design Center, en examensutställning, som nu ersätts av en utställning på SSDD. Spännande, passar mig helt att bryta mönster, att tänka nytt. Hipp!
I natt var vi vakna det mesta, det stormade och vi höll oss i vasstaket. Det är sällan det blåser här, skogen skyddar oss, men inte i natt. Hoppsan vad det blåste.
Taket ligger kvar, inte en enda pinne på ryggåsen hade rört på sig i natt.
Hur kan man då vara lycklig med nio grader i köket?
Jag kan bli lycklig för en vacker nyckel, ett vackert lås, som jag sa tidigare är det inte mycket som behövs för min del. Jag ser glädje i det mesta, naiv är jag, lättlurad och blåögd. Men jag är den jag är, jag kan inte ändra mig även om det skulle behövas.
Så snart jag hinner skall jag till Folkes Bygg i Hanaskog, för att köpa en skomakarlampa till köket, jo till det kalla köket (nio grader).
Kunnig och seriös verksamhet, de har arbetat en hel del här på torpet, bl. a så renoverade de Lillstugan och byggde den nya verkstaden. Vi hoppas på ett fortsatt samarbete. Lampan blir startskottet till vår egen uppdatering av köket; vi målar om köksinredningen, en platsbyggd inredning (av Folkes Bygg).
Vi har skissat på grön umbra 30%, pärlspont på köksväggen mot trädgården, Det grågröna blir fint mot det röda tegelgolvet. Vi har också lagt till tyger, linne förstås, i naturbeige. Detta får bli ett sommarprojekt, lampan blir ett första steg. Nu återgår jag till mitt arbete igen och avslutar vår anmälan till SSDD.
Kommentera